När träden avlövas ser man längre från vårt kök

Den här berättelsen handlar om en värld de flesta aldrig behöver eller får blicka in i. En värld som vid första anblicken kanske ser ut som möda, men som under ytan döljer mycket mening och skönhet. Två av Tomas Sjödins barn är gravt handikappade. En odiagnosticerad hjärnsjukdom gör dem sakta allt sämre. Hur ser vardagen ut? Hur tänker man och vad händer med gudstron när idyllen går sönder? En stark berättelse - personlig, rak och ärlig.

"Jag tycker Tomas Sjödin har gett oss en viktig bok. Han låter oss se in i en värld som många har mycket dålig kunskap om. Han låter oss också se in i sitt eget hjärta, sitt tvivel, sina frågor, men också sin glädje och tillit." Tage Bergkvist, Norra Västerbotten

"Det är inte en bok som ger svaret på lidandets problem. Det är en bok som söker efter en hållning för att klara de prövningar som möter oss människor - fromma som ofromma - under livets gång. Den som är öppen för detta sökande har mycket att finna i denna ovanliga bok." Ingalill Hellman, Nerikes Allehanda

"Den här boken kan läsas om och tas fram för att bläddras i. Jag läste boken med både skratt och tårar och blev lika berörd andra gången som första." Carina Carlsson, Rörelse (Utges av riksförbundet för utvecklingsstörda barn och ungdomar)

Utdrag ur boken:
Ludvig är påfallande glad och tillgiven. John, Lotta och jag slåss om att få hämta honom ur sängen på morgonen. Han vaknar alltid först i huset och sitter gärna kvar i sängen och leker med sina leksaker. Han har en utsliten liten bok som spelar "Blinka lilla stjärna där". Den kör han oräkneliga gånger varje morgon. Det är tecknet på att han är vaken. Den som hämtar honom ur sängen belönar han med den goaste upplevelse i världen: Han lägger sitt huvud mot ens axel och borrar ner kinden mot halsen.
Ludvig går på ett vanligt dagis med personlig assistent. Inte heller han pratar särskilt mycket. Han kan säga "mamma" och "pappa" och "te-te" som betyder Petter. Och en sak till. John brukar fråga honom med jämna mellanrum: "Om du någon gång skulle börja prata, vad skulle du säga då?" Då svarar han ett eftertryckligt: "Da".

Medelbetyg: 4 (1 röster)