Recension av Anita Ahrens bok Häst Häst Tiger Tiger

Boken är utgiven på Alf bokförlag och innehåller 418 sidor.

Redan som förskolebarn började Anita Ahrens intervjua måttligt entusiastiska personer i sin närhet om liv och leverne. Hon spåddes en framgång som skribent, men valde i ett utslag om ungdomlig opposition en juristutbildning. Efter några år i lagrummens värld, landade hon trots allt i ordets boning och började arbeta som journalist. Hon har tidigare gett ut romanen Blodörn (Prisma 2001)

Handling: Theo har en gång varit Vitas stora kärlek. Nu har han angivit henne för ett brott och Vita själv har grävt i Theos bakgrund och kommit fram till att han inte är den han utgett sig för att vara.
På en galakväll ombord på båten Soitaitaires, där många framstående person från olika nationaliteter och religioner ska träffas, har Vita tänkt avslöja honom.

När Theo och två av hans vänner till sist kommer in på båten och ska välkomnas hörs en rejäl explosion. Just vid detta tillfälle befinner sig Vita vid landgången och tack vare det klarar hon sig med livet i behåll. Hon får ordentligt med blåmärken och ena handen skadas, men efter lite omplåstring på sjukhuset åker hon hem. Flera personer omkommer efter explosionen, Theo är en av dem.

Vita får reda på att det förekommer organtransplantationer mellan öst och väst. Hon tror att Jaak Hauten, en man som hennes mamma haft sällskap med när Vita var liten, ligger bakom detta. Vita tar jobb på lyxkryssaren Caliban som diversearbetare samtidigt som hon försöker ta reda på vad som egentligen händer ombord. Hon känner sig påpassad av vissa i besättningen och hon har inte tillträde överallt. Det blir ett riktigt spännande och otäckt slut när vi läsare får veta hur allt hänger ihop och det är inga trevliga händelser kan jag säga.

Jag hade först lite svårt att komma in i handlingen. Boken är skriven på ett sådant sätt att jag lika gärna kunde tolka det som om handlingen rörde sig femtio år bakåt i tiden. Det tog ett tag innan jag förstod att det rörde sig om nutid. Det finns även en del brister i beskrivningarna när det gäller personer och miljöer. Jag vill gärna se allting klart framför mig som om jag står i bakgrunden och ser handlingen framför mig. Slutet blir dock väldigt spännande och de sista hundra sidorna sträckläste jag. Om boken varit något kortare och haft bättre beskrivningar hade boken fått högre betyg. Men skräms inte utav det jag skrivit, jag tror att många kommer att gilla boken, så jag rekommenderar er att läsa den.

Betyg 3/5 Kristina Simar lektör/bokrecensent

Betyg 3