I denna bok får man följa både Idas och Sandors väg genom livet som femtonåringar. Dom får kontakt med varandra över nätet en dag när Sandor skrivit ett inlägg på chatten om att han känner sig ensam. Ida känner likadant, så hon svarar honom. Dom fortsätter chatta med varandra och detta blir början för deras vänskap.
Men när Sandor ber Ida att berätta mer om sig själv så ljuger hon. Eller ja, hon ändrar sitt liv så som hon skulle vilja ha det. Hon säger att hon bor ute på landet i skogen långt upp i Norrland och att hon har tre hästar som hon brukar rida på. När Sandor ska berätta om sig själv så ljuger han också. Han säger att han är mest med kompisar och spelar fotboll, allt sådant som killar ”brukar” göra.
Efter ett tag går inte deras lögner riktigt ihop, men ingen av dom vill säga till den andre vem dem verkligen är. Ida tar första steget och säger att hon inte gillar folk som ljuger, Sandor håller med men erkänner också att han har ljugit för henne och berättar vem han egentligen är, och det gör hon också. Deras vänskap blir bättre nu när dom är ärliga mot varandra och dom kan berätta allt för varandra.
Boken var bra, lite seg i början, men den blev bättre. Detta är en sån bok man inte kan sluta läsa. Den har med en sådan kärlek som börjar från noll, att två helt olika personer som aldrig träffats kan finna varandra över nätet och som aldrig kan vara ifrån varandra utan att sakna varandra.
Utsedd till Sveriges bästa ungdomsbok 2001.