Äh, vilket snicksnack. Denna bok är definitivt en av Nessers sämsta verk (jag har läst dem allihop) och jag hade verkligen hoppats på en bra roman efter "Berättelsen om herr Roos" som var helt intetsägande. "De ensamma" är långsam, ointressant och jag tycker att man anar en viss "trötthet" bakom orden. Var finns Nessers knivskarpa ironi? Det enda jag finner är en litterär genomgång av Uppsala (som uppgjort för att läsaren efter sin läsning ska vandra runt bland gatorna, vatten över huvudet någon?!) och en fullkomligt ointressant mordhistoria. "En helt annan historia" och "Människa utan hund" är enligt mig två helt lysande berättelser med intressanta karaktärer och skildringar. Nesser KAN skriva, han har förmågan att via skrift uttrycka sig på ett enkelt, lagom ironiskt och lagom filosofiskt vis, men "De ensamma" är en total besvikelse. Jag saknar författarglöd- och glädje.