Recension av Sandra Gustafssons bok Svedd
Boken är utgiven av Bra Böcker och innehåller 268 sidor.
Sandra Gustafsson föddes 1972. Hon växte upp med en psykiskt sjuk mamma och en alkoholiserad pappa och tillbringade flera år på i fosterfamilj och på barnhem. Hon debuterade 2006 med Maskrosungen, en självbiografisk berättelse om sin uppväxt. Boken fick ett väldigt fint mottagande och nominerades bland annat till 2008 års Stockholmsroman. Idag föreläser Sandra om sin uppväxt för socialarbetare, pedagoger, poliser och elever i blandade årskurser. Hon bor i Stockholm, är gift och har två barn. Svedd är hennes skönlitterära debut.
Handling: Helena är inspärrad, men varför? Hon träffar en psykolog en gång i veckan, något som går trögt. Helena blir ofta irriterad på psykologens frågor. Hon har haft en jobbig barndom, ingen av föräldrarna har älskat henne, hon har bara varit till besvär. Pappan förgriper sig sexuellt på henne, och hon utnyttjas även sexuellt av andra killar och män. Hon tror att det är det enda hon duger till.
Helena träffar David, en gift man som hon förälskar sig djupt i. De inleder ett förhållande, som egentligen går ut mest på sex, men för en gångs skull tycker Helena om det och David betyder allt för henne. David säger att han älskar Helena, men han vill inte skilja sig från sin fru. En dag får Helena veta att Davids fru väntar barn, något som hon tar väldigt hårt. Hon har hämnd i sikte och nu börjar man undra: vem är Helena egentligen och vad händer med David?
En tragisk roman om en trasig kvinna. Tyvärr kommer jag inte in i berättelsen. Det fattas bra beskrivning på personerna och miljöerna, något som jag gärna vill ha. Jag vill krypa in i boken och se handlingen framför mig, men det gör jag inte. Dessutom fokuserar den för mycket på sex. Annars är det en skrämmande roman om den stackars Helena som aldrig får uppleva kärlek och den är absolut läsvärd.
Betyg 3/5 Kristina Simar lektör/bokrecensent