Wien 1938, två älskande - en kvinna och en man - har stämt träff på ett café, men brutala män i svarta stövlar ska visa sig sätta stopp för det. Vanmakten, ilskan och rädslan triumferar när våldet tillåts härska: Så väljer jag att sammanfatta den inledande poetiska berättelsen, eller kanske snarare berättande poesin, ”Pianot i Wien” från diktsamlingen med samma namn. Just denna dikt är faktiskt bland det mest gripande som jag någonsin läst, helt i klass med nobelpristagaren Nelly Sachs allra finaste alster. Jag satt som fastnaglad under läsningen och vågade knappt andas. Och jag hoppades få följa huvudpersonen över de dryga nittio sidor som boken omfattar. Men efter sidan 41 tog det till min stora förvåning abrupt slut. Effektivt och utan pardon. Så kan det gå.

Resterande två dikter ”Drömt en dröm” och ”Barnet på botten” lämnade mig mer oberörd. Faktum är att jag inte längre minns vad de handlade om. Men detta beror antagligen på att de helt hamnade i skuggan av titeldikten som gör denna diktsamling värd sin vikt i guld.

Köp eller låna – och läs!

Betyg 4