Under de två första novellerna i denna samling vr jag skeptisk. Jag tänkte att hur kunde Alice Munro få så mycket lovord när allt hon skriver om är banala relationer?
Men jag ändrade mig brutalt. Visst handlar mycket om relationer, men inte bara och inte banala. Hennes sätt att skriva är mycket bra, hon lägger upp historierna, alla med bruten kronologi, till synes utan besvär. Och språket flyter lätt, ibland nästan helt motståndslöst. (Tyvärr har översättaren missat på sina ställen tycker ja. Tex smörjer man händerna med balsam? Skulle man inte kunna kalla en "mellanstatlig motorväg" för "Interstate High-/Freeway"? Och några missar till.)

Men jag är såld. Det här är jättebra.

Betyg 5

Har tidigare läst "För mycket lycka" och var hänförd över de första novellerna som verkligen var annorlunda. Nu måste jag konstatera att hon skriver om samma kvinna om och om igen.Kvinnan är passiv och missnöjd med kärleken. Inte mycket händer och miljöskildring saknas nästan helt. Ska detta vara vår tids bästa kvinnliga författare? Herrar kritiker gör er inte märkvärdiga, är variation inte något eftersträvansvärt?

Betyg 2

Efter att ha läst ut "Kärlek vänskap hat" var jag bara tvungen att fortsätta med fler av Munros suggestiva noveller. Tyvärr råkade det bli lite för mycket av det goda eftersom novellerna gick i samma anda, men med annorlunda handlingar. Men oavsett så är Munro en fantastisk novellförfattare.

I denna novellsamling visar Munro hur lite vi egentligen känner andra människor i vår omgivning; vare sig det är en arbetskamrat, nära vän, ens barn eller gemål. Oavsett ens relation till personen finns alltid en mur, i vissa fall synlig i andra fall ej, som alltid kommer vara ogenomtränglig. Är det av ondo kan man fråga sig? Både ja och nej. Nej, eftersom vi alla är våra egna med rätten att bestämma över vilka vi vill framstå som. Ja, för när man väl hittat muren hos någon kan ens relation till denne hastigt förändras. För helt plötsligt har man hittat en dörr till en person man trodde kände väl, när det i själva verket fanns annat, hemligheter, hemligheter som kan förtära en om man inte väljer att acceptera att man aldrig lär känna någon. Inte helt och hållet.

Betyg 3

Jag har tidigare försökt mig på en annan novellsamling av nobelpristagaren i litteratur, Alice Munro- men precis som denna bok så fann jag den totalt intetsägande. Det finns mycket text, många utläggningar i hennes noveller, men tyvärr ingen handling alls. Jag blir så uttråkad och förstår ärligt talat inte alla fina ord som skrivs om hennes novellkonst. Vad är det som är så fantastiskt? Vad är det andra ser som jag missar? Smaken är som baken, men ändå. Jag förstår ärligt inte det fantastiska med Alice Munro! Annat är det till exempel med den alltid lika formidabla Anne Tyler som det alltid är ett nöje att få läsa.
Uppläsarna gör sitt bästa, men det kan tyvärr inte bli mer än en 1:a i betyg från mig!

Betyg 1