Recension av Claes Brittons Min mamma är död

Claes Britton är född 1963, är utbildad journalist och har bland annat skrivit en serie uppmärksammade litterära reportage i Dagens Nyheter. Han debuterade 2004 med sin skönlitterära bok Sekelskifte i Stockholm, en lovprisad samling satiriska texter från 90-talet och det tidiga 2000-talets Stockholm. Tillsammans med sin hustru Christina driver han en kommunikationsbyrå i Stockholm inriktad på mode, design och livsstil.

Handling: En både sorglig och upplysande bok. Claes mamma Mona börjar en dag känna av smärtor i ena sidan. Det blir inte bättre och hon uppsöker en läkare. Mona är själv läkare inom invärtesmedicin. Läkarna upptäcker inget speciellt vid de första undersökningarna, men med tiden upptäcker de att Mona har en lungsäckstumör som kallas mesoteliom, en sällsynt tumör, kanske den mest smärtsamma och svårbehandlade tumör som en människa kan drabbas av, som ger en obarmhärtig och plågsam död.

Vi får följa Mona och hennes närmaste under hennes sista tid i livet. Det är hennes son Claes som berättar om mammans smärtor som hela tiden blir värre och orken som tryter. Till slut hamnar Mona på Stockholms sjukhem. Mona har frågat Ulla som arbetar där om hon vill vara med henne till slutet. Ulla har en gång i tiden varit elev hos Mona och Mona känner stort förtroende för henne. Det är med tårar i ögonen som vi läsare får följa Monas sista tid i livet, med oerhörda smärtor som ingen medicin rår på och till hennes sista andetag.

Under den andra hälften av boken berättar Ulla för Claes om sitt arbete på Stockholm sjukhem, hur den palliativa vården fungerar där och hur olika patienterna reagerar när de får reda på att det inte finns något mer att göra. De allra flesta får en oerhörd ångest som utspelar sig på olika sätt. En del kan bli riktigt aggressiva och klaga på allt och alla, medan vissa håller sig lugna och är tacksamma.

Som ni ser har jag delat upp boken i två delar. Den delen när vi får följa Monas sista resa i livet och den andra delen som är väldigt upplysande, där läkaren Ulla berättar om sitt arbete inom den palliativa vården. Den första delen, när Claes berättar om sin mammas insjuknande och död är jobbig att läsa. Författaren skriver med mycket känslor och han utelämnar inget, även om det måste vara svårt att skriva om. Jag känner lidande med Mona som själv är läkare, jag funderar på: hur mycket visste hon om sin sjukdom egentligen?

Den andra delen där läkaren Ulla berättar om sitt jobb innehåller mycket intressant, men också obehaglig fakta om hur olika människor reagerar i slutets ände.

Detta är en bok som jag tycker borde ingå i alla vårdutbildningar. De flesta inom vården kommer förr eller senare att träffa någon som är döende och då är denna bok mycket läsvärd.

Betyg 4/5 Kristina Simar lektör/bokrecensent

Betyg 4