Den oinvigde läsaren av Jan Stenmarks senaste alster kan lätt förledas att tro att ”Pennan i näsan” verkligen innehåller helt nytt och spännande material. Vi som läst Stenmark förut märker dock rätt snabbt att så inte är fallet. Inte alls. Tvärtom är det mycket gammal skåpmat som iklätts en ny och fräsch framsida. Om jag ska tala klarspråk har författaren och förlaget ägnat sig avancerad ompaketering i så måtto att många av bilderna redan har publicerats i vår störtsa kvällstidning (för cirka tio år sedan).
Ska jag fortsätta att vara kritisk, för det är jag, kan jag tycka att mycket av materialet dessutom känns som andrasortering - bilder som inte riktigt har platsat i de tidigare volymerna. Den för Stenmark så klockrena komiken saknas ofta och då hjälper det föga att det då och då plötsligt glimrar till. Tyvärr måste jag konstatera att det här är en riktigt stor besvikelse. Jag känner mig lurad, på samma sätt som när man i efterhand märker att ett företag gjort livsmedelsförpackningen en gnutta mindre utan att fördenskull sänka priset.
Jag förväntar mig bättring framöver, för Stenmark kan ju så mycket mer än det här!