Hanna lever på flykt med sin mamma. Hanna hjälpte sin mamma (mamma D)från mamma D's mentasjukhus. Polisen har efterlyst hennes mamma och hennes pengar är snart slut så hon vet inte vad hon ska göra, bara att mamma D inte får hamna på mentalsjukhus för du hamnar hon hos en fosterfamilj. Men en dag stöter hon på Slumpens Bok. Slumpens Bok är inte en vanlig bok. Om hon läser ur Slumpens Bok vet hon vad som kommer att hända, av ren slump, genom att läsa en mening ur vilken sida hon vill.
Det hon läser är som som kommer hända om någon sekund eller två, men hon läser också sånt som är bra att göra om man inte vill råka ut för något dåligt...


"slumpens bok" var... inte bra. Nej, den här boken var bland de värsta jag läst.
Vi börjar med hur den är skriven... Det finns en massa korta meningar som man oftas inte fattar och ibland käns det som att det fattas ord. Dessutom käns det som om hälften av meningarna börja med "och". Ibland är det flera meningar i rad. Vi tar ett exempel:
Och Mamma D strök kläder.
Och hängde upp tvätten.
Och sköljde tröjorna
Och spände linor kors och tvärs över stora rummet.
Man skriver inte så, även om man alla har sitt sätt att skriva så är det inte "rätt" att börja en mening med "och". Det får man faktiskt lära sig i skolan...

Sen tar vi handlingen. Hela hanlingen i största allmänhet är helt ok. Men i vissa situationer hade det kunnat vara lite mer utdraget för att öka spänningen.
Ett exempel är att hon tas till ett ställe, ska inte avslöja för mycket, och när hon ska komma där ifrån blir det att NU måste hon sticka, så fort som möjligt. Men när hon väl gör det går hon bara där ifrån. Kort och gott. Ingen späning över huvudtaget.

För att samman fatta det hela så är detta en bok som saknar den där spänningen som behövs för att läsaren ska vilja läsa vidare och en författare som praktiskt taget måste tänka på hur hon skriver...