Sibyllan utspelar sig i antikens Delfi. Temat är människans möte med det hemlighetsfulla som hon kallar Gud. Sibyllan, Apollontemplets mest berömda sierska, som förbrutit sig mot guden och fördrivits upp i bergen, berättar sin historia för den vandrande juden Ahasverus. Sibyllan är utvald till Guds brud men kommer samtidigt att älska en människa. Denna konflikt slutar i ett olösligt dystert sakläge.
Utdrag ur boken:
”Vi gick in i rummet som inte var vidare stort och som han sade var det där pilgrimerna samlades, de som sökte oraklet, och gick sedan nerför en trång trappa, ner i ett nästan alldeles mörkt rum, bara upplyst av två svaga oljelampor. Där var en kvav, unken, nästan kvävande luft och jag tyckte jag knappt kunde andas. Golvet kändes ojämnt och slemmigt och jag förstod att det var själva den våta berggrunden. Över en rämma i den stod en hög trefot och på bägge sidor om denna två höga skålar, tyckte jag, men jag kunde inte urskilja någonting tydligt, riktigt bestämt. Och jag såg inga väggar, det var bara som en håla i jorden. Underliga lukter fyllde den, en kvalmig blandning av vällukt och kvava dunster som tycktes som tycktes stiga upp ur rämman i berget och, vad som förvånade mig mycket, en svag men ändå frän lukt av get. Jag var uppskakad, andades kort och flämtade, ett slag trodde jag nästan att jag skulle förlora medvetandet.” (sid. 59)