I biografin ”Lars Levi Laestadius: Hans liv och verk och laestadianska väckelsen” skildras den norrländske väckelseförkunnaren Lars Levi Laestadius liv och leverne. Över drygt 300 sidor tecknas Laestadius liv från dennes födelse till det att han genom flera personliga motgångar lyckas starta den andliga väckelse som kring 1800-talets mitt spred sig likt en löpeld över nordkalotten. Biografin avslutas med utdrag ur Laestadius monumentalverk ”Dårhusjonet” i vilket Laestadius analyserar människans själsliga tillstånd och vägar till försoning.
Jag hade innan läsningen av Bengt Larssons biografi under en längre tid varit intresserad av denna för norrbotten så berömda och särpräglade personlighet (Laestadius blev år 2000 framröstad till ”Årtusendets norrbottning"). Men ingenstans hade jag hittat en levnadsbeskrivning som kunde göra skäl för namnet. Det var alltså med ganska höga förväntningar som jag, efter en internetbeställning, greppade boken och påbörjade läsningen.
Inledningen av boken är också lovande, genom en gedigen undersökning av befintliga källor lyckas Larsson på ett fint sätt levandegöra Laestadius tidiga år – från födelsen till dess att han får kallelsen och påbörjar sina präststudier. Här är Larsson fokuserad och redogörelserna känns på det hela taget initierade och trovärdiga. Därefter går det tyvärr utför. Resterande skildringar har nämligen kladdats ned av författarens ideliga och, tycker jag, fullständigt tendensiösa hyllningar till Laestadius klerikala gärningar. Här misslyckas Larsson med den för biografiskrivaren centrala uppgiften: Att förhålla sig objektiv till sitt material. Jag är nämligen säker på att det finns otaliga källor som Larsson valt att bortse från därför att de skildrar Laestadius på en mindre fördelaktigt sätt. Trots denna ganska allvarliga brist presenteras dock en del informativa episoder från Laestadius senare år, men många förklaringar och givna problematiseringar uteblir. Men det var väl kanske aldrig författarens ambition att ge oss dessa?!
Den bild av Laestadius som framträder är därför tämligen endimensionell.