- Paradiset suger, sa han tyst för sig själv.
Som om han ville förklara för sig själv att han inte var nöjd. Att det var Paradiset det var fel på, inte honom.
Han upprepade det han precis sagt, men något högre:
- Paradiset suger!
Sedan en gång till och ännu lite högre:
- Paradiset suger!!
Han ställde sig upp och skrek allt vad han orkade i den tysta sommarnatten:
- Paradiset finns inte!!!
Alla har vi drömmar saker som vi vill göra, men det är så lätt att drömmen grusas. Att man blir sittande på en pall. I Mannen i Paradiset får vi följa 35-årige Carl under några dagar. Dagarna fördriver han genom att gå promenader och sitta ensam på en pall i sin lilla skivaffär och se på sin dröm som hänger på väggen.
En bok om tiden, om att förlora sig själv och att se sina drömmar gå upp i rök. Att livet sällan blir som man tror att det ska bli, men att man ska ta till vara på tiden och se det unika man har.