Jag blev glatt överraskad av denna bok!

Någonting fick mina ögon att dras till denna svartfärgade bokpärm i hyllan på akademibokhandeln. Titeln står skriven med vita spretiga bokstäver, titeln var i sig smått lockande då den inte smälter in i mängden.
Baksidestexten och därmed ämnen såsom segregation och getton i samhället kändes inte som ett ämne jag inspirerades av eller som jag ens funderat särskilt mycket på själv tidigare mer än att konstatera att visst, sådant är samhället. Det i baksidestexten jag lockades av var att jag har en förkärlek till att sätta mig in i andra människors livsöden, att se med andras ögon för en stund. Det lät spännande att få läsa hur författaren från de fina kvarteren upplevde sin flytt till det värsta av getton utanför Stockholm med allt vad det innebär i form av kulturkrockar, klasskillnader och utanförskap.
Jag köpte boken och det är jag väldigt glad för!

Jag fastnade direkt i handlingen som är mer sammansatt av författarens iakttagelser, tankar och research snarare än en roman. Detta är snarare en mix av en faktabok och dagbok. Faktabok låter egentligen fruktansvärt trist men boken är allt annat än det! Författarens skrivsätt känns som om han skulle ha berättat allt muntligt, på ett fångande, inspirerande och intressant sätt. Textens tempo är härligt och lättläst och jag får känslan av att byta sida stup i kvarten för att få läsa mer, mer, mer.
Jag som inte ens trodde att jag var intresserad av ämnet!
Pontus Herin får det att bli intressant!

Författaren är journalist och det är som den yrkesman han skrivit boken bortsett från hans personliga nyfikenhet och medmänsklighet. Han gör lite av ett socialt experiment genom som flytt till gettot skulle man kunna kalla det. Han skriver även kring hur det blev som det blev, rent historiskt, hur förorterna kring storstäderna uppkom och att de från börjat var fyllt med nyinflyttade människor fulla av entusiasm och framtidstro. Att få bo i en nybyggd förort med grönområden och i den tiden modernt byggda hus. Idag ser vi de grå betongklädda klossarna till hus där endast människor med låg inkomst bor. Tider förändras.
Är man intresserad av människor och samhällets för och-nackdelar är detta en bok man kan roas av att läsa.

Jag som själv, innan mina flyttningar, ursprungligen kommer ifrån Stockholm där boken utspelar sig, drar säkerligen nytta av att kunna känna igen mig i de platser författaren beskriver. Både de snobbiga kvarteren samt de mer gettoliknande förorterna.
Dock tycker jag att detta är en bok för alla som är intresserade av människor och samhället, oavsett vart man bor då klasskillnader och övriga kategorier människor lätt hamnar i, finns på de flesta ställen!

Betyg 4

I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra är en dokumentär roman om segregationen i Sverige. Pontus Herlin är ekonomi journalist på bland annat Affärsvärlden, Veckans Affärer och SVT. Han kommer själv från en priviligierad familj uppvuxen på Djursholm och gått på de bästa skolor och umgåtts med folk med pengar. Men han har länge varit trött på den ytliga livsstilen som allt handlar om var du bor, vad du har och vem du känner.
Han övertalar sin fru att flytta till Tensta som är en av de förorter i Stockholm som har mycket dåligt rykte och där 90% av de som bor där är av utlänskt påbrå .
Detta är en mycket bra bok, förutom språket och stilen som gör att den är lättläst och inte alls någon torr fakta bok, Pontus undersöker olika teorier , rykten och får sin information från mycket varierande källor. Han tar inte någons sida men är inte rädd för att skriva sina egna åsikter och tankar . Vi får möta många intressanta personer som får sin röst hörd i denna bok och vi får veta lite av Tenstas historia.
Läs boken för ingen kan tycka annat än att den är bra.

Betyg 4

Besvikelsen blev stor då jag upptäckte att detta inte var någon vidare berättelse utan mer en dokumentär. Trög och tråkig men säkert okej om det är just fakta om Tensta man söker.

Betyg 1