Har läst den här boken flera gånger och gripits starkt av den varje gång. Sträckläsning och uppslukande har det handlat om. Har sällan känt ett så stort behov av att diskutera en bok som efter den här läsningen.
En stjärna tänds och ett gudabarn skall födas. Boken handlar om en kaldéer vid namn Anjalis vars öde på något märkligt sätt är länkat till gudabarnet och han sänds ut för att lära sig mer om den nya tiden som kommer. Vi följer honom i Rom, Aten och Jerusalem innan hans roll i sammanhanget blir klar. Vi möter också den unge pojken och romaren Marcus, Anjalis elev och vän under ett par år som blivit blind av stor sorg.
Men framför allt är det en bok om människans dubbla natur, hennes motsatser. Frågor som kräver stora svar, filosofiska funderingar. Frågeställningar som lever kvar efter att boken är utläst.
Skildringarna av tiden och dess färgstarka, larmande miljöer är enormt bra. Men personerna och relationerna är helt fantastiska.

Betyg 5

En av Marianne Fredriksson bästa böcker! "den som vandrar om natten" är en mycket intressant roman, inte bara för att den är välskriven och fylld av många tankar som ger läsaren frågeställningar, utan även för att händelserna äger rum i det antika Rom, Aten och jerusalem och i en tidsepok som (nästan?) alla i västvärlden hört talas om. Det är spännande att se hur författaren blandar in delar av Gamla och Nya Testamentet i sitt verk och hur hon drar ett samband mellan berättelsen om den kaldeiske magern Anjalis och Jesus födelse och liv. Boken är full av överraskningar, där författerns skapelse möter historiska händelser.
En utmärkt bok!

Betyg 5

Den som vandrar om natten utspelar sig runt tiden för Jesus födelse. Ett barn är fött och en man vid namn Anjalis är länkad till det här barnets öde på ett stort och obestämt sätt. Anjalis karaktär är en gestalt med många drag av den bild vi har av Jesus. Han har ett vänligt, stillsamt och seende sätt och har också en Buddha-liknande kunskap om det innersta och det sanna.

Den första av de mest framträdande karaktärerna som vi möter i boken är dock pojken Marcus. Efter att ha förlorat sin styvmor, den enda som visat någon form av kärlek mot honom, har Marcus blivit blind. Anjalis får i uppdrag att försöka hjälpa Marcus att se igen och kontrasten mellan de två och deras relation är en av de centrala delarna i boken.

Anjalis är, som jag tidigare sagt, en god människa. Han lever för att vända andra kinden till och använder på ett självklart sätt kärlek som en helande kraft. Men han är också en väldigt ensam människa, vilket är hans och Marcus beröringspunkt. Just detta är något av det viktigaste i den psykologiska, och den filosofiska, delen av boken. Det är också det här som griper mig personligen mest, och just människors ensamhet är ett genomgående tema i Marianne Fredrikssons böcker. Det är känslan av den ursprungliga ensamheten, som inte går att förklara och som aldrig försvinner utan som på något sätt är inbyggd i varje människas födelse och död.

Utöver den gemensamma ensamheten har inte Anjalis och Marcus många drag gemensamt. Marcus är präglad av sin ensamma uppväxt, och sin känsla av att vara oönskad, vilket präglat honom redan sedan han låg i sin mors, Cornelias, mage. Med den här bakgrunden har Marcus blivit en förvriden, och motbjudande, gestalt och kontrasten mellan honom och Anjalis är som kontrasten mellan vad vi kallar ont och gott. Även detta är ett genomgående tema i den här boken, diskussionen om varför människor är onda, eller begår onda handlingar.

Marianne Fredriksson kombinerar i sin bok religionshistorisk beskrivning med färgstarka karaktärs- och platsbeskrivningar. Förutom ovanstående karaktärer möter vi många andra, som har drag av såväl Marcus och som Anjalis. (Visst är det mer nyanserat än så, men jag tycker ändå att dessa två utgör så att säga stommen i persongalleriet i den här boken.) Vi får levande beskrivningar av de antika miljöerna i Rom, Aten och Jerusalem. Den universella mytbildningen kombineras med historien om romanfigurernas personliga öden och alltihop på ett sätt och med ett så vackert språk att det får åtminstone mig att gråta av berördhet vid många ställen i boken.

Jag rekommenderar, som ni kanske märker, den här boken varmt och jag rekommenderar nästan ännu varmare Marianne Fredrikssons första tre böcker som finns samlade i trilogin Paradisets barn, och som har ett tema som på många sätt påminner om den här boken, fast med en ännu starkare och djupare historia.

Betyg 4

Ja, vad ska jag skriva som ännu ingen har skrivit?
Det är en fantastisk bok! Rik på många funderingar.
En riktig sträckläsarbok!

Betyg 5

Jag anser att detta är en av de bästa böcker som någonsin har skrivits. Bättre än så här blir det inte. Boken har inte bara ett vackert språk, utan är skriven med stor klokhet, insikt och djup. Fantastiskt!

Betyg 5

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Har precis läst klart denna bok och jag tycker att den är väldigt gripande....

Betyg 5

Ja, som vanligt skriver Marianne Fredriksson lättsamt och fängslande och den här boken är inget undantag. Kan rekommenderas!

Betyg 4

Fantastisk!!!

Betyg 5

Ännu en bok av Marianne som är så makalöst bra! Hon lyckas gång på gång att gripa tag om själen och blottlägga dess hemligheter hos människan. Hoppas hon aldrig slutar skriva.

Betyg 5

Den som vandrar om natten är en bok som inte går att glömma när man läst den. Marianne Fredriksson är en fenomenal författare. Ett geni i berättarkonst. En helt fantastisk historia.

Betyg 5

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

ehhh inte så bra

Betyg 3

Ja, en fängslande historisk roman. En bok man inte glömmer.

Betyg 5

En fantastisk bok skriven med djup och insikt. Världsklass.

Betyg 5

På sina ställen är boken lite underhållande men den är mest långrandig och seg. Textkvaliteten är inte särskilt bra. Fredriksson är en överskattad författare tycker jag.

Betyg 2

En underbar bok som handlar om en tid som är intressant men man inte vet så mycket om. En av de bästa böcker hon skrivit,

Betyg 5

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)