Romanen "Flickan i gungan" är en spännande historia skriven av den engelske författaren Richard Adams.

Richard Adams föddes i Maj 1920 i Newbury, Berkshire.
Innan han slog igenom med den nu klassiker förklarade berättelsen om en flock vildkaniner, "Den långa flykten" (Watership Down på orginalspråket) 1973, som var hans första utgivna bok, så studerade han bl a historia på college i Oxford, tjänstgjorde i den brittiska armén under kriget mot Tyskland, och arbetade som stadstjänsteman.
Adams är gift med Elizabeth, med vilken han har två döttrar. Det är tack vare dessa döttrar som Adams karriär som författare påbörjades. Tvåbarns fadern berättade berättelsen "Den långa flykten" för sina två döttrar som sedan insisterade på att han borde skriva ned och dela med sig av den till andra i bokform. Boken gjorde succe.
Efter att han andra bok getts ut så gick han över till att arbeta som författare på heltid. "Flickan i gungan" är hans åttonde utgivna bok.

Boken handlar om keramik och porslinhandlaren Alan Desland. Alan kan nog beskrivas som en man som passar in i dagens allmänna definition av tråkig. Han lever tillsammans med sin mor Mrs Desland i ett litet samhälle i England där han driver sin porslinaffär, och verkar relativt ointresserad av omvärlden och andra.
Detta tills den dag då han på en affärsresa i Danmark möter Karin. Karin är en tyska bosatt i Köpenhamn. Ung, och enligt Alan, trollbindande vacker. Hela hans sätt att se på världen förändras från den stund han träffade henne. Till hans förvåning så inte bara accepterar, utan till och med besvarar hon Alans uppvaktning och svallande känslor. Kärleken är blind, brukar man säga, och detta stämmer bra i Alans fall. Han är så lycklig över att bara få vara med Karin, att han utan vidare accepterar att hela hennes liv fram till den dag då de träffats är ett mysterium som Karin vägrar tala om. Att han kommer på henne med att ljuga, hennes sätt att reagera starkt och övervällande på de mest vardagliga saker, är inte heller något han låter sig upp väckas av. Även om aningarna finns där så är önskan att det bara är inbillning starkare.

En erotisk spökhistoria, kallas den. Personligen så tycker jag inte att den framhåller de dragen alltför mycket. Om det är tillräckligt för att kalla den en spökhistoria, vet jag inte om jag i mitt tycke av vad som definerar en spökhistoria kan hålla med om.
Men den är absolut välskriven och innehåller massvis med helt underbara naturskildringar.
Naturen har givits en stor plats i romanen och skildringarna används också som ett redskap för att bygga upp den växande spänningen boken igenom.
Slutet var dock lite abrupt. Bitvis i boken så var handlingen ganska seg med sina ingående beskrivningar av keramik, och händelseförloppet var ganska så simpelt. Men på slutet av boken händer det helt plötsligt en massa, och allt som hänt innan tycks bara ha varit ett långsamt uppbyggnande till den här sista punkten.

Jag kan rekomendera boken. Den är underhållande och lite lagom spännande med romantiska inslag, vackert språk, och jag älskar som sagt naturbilderna författaren målar upp för läsaren.
Dessutom fick man lite lektioner om antikt porslin på köpet, inget jag har jag något större intresse för, men all kunskap - är bra kunskap, eller hur? :)


En scen som jag minns extra väl är när Alan och Karin är i Florida för att gifta sig. De träffar på den unge mannen Mr. Dubose som tipsar dem om Itchetucknee Spring, en flod som flödar genom ett naturreservat. De bestämer sig för att åka dit och ta en lång simtur, och Karin är som vanligt väldigt entusiastisk inför det kommande.
För det första gillar jag scenen för att skilldringen av själva simturen en underbar upplevelse. Bilderna som författaren målar upp är verkligen levande och jag kan riktigt känna hur vattnet känns mot huden, hur solen glimmar på vattenytan och trädgrenarna som sträcker sig ut över vattnet ger tillfällig skugga.
Men det är också en scen jag minns för att det är ett av de första tillfällerna som Karin verkligen visar vilka känslostormar som så lätt blåser upp inom henne. Ord och småvardagliga ting kan framkalla oerhört starka och övervällande känslor hos henne. Hennes paranoia är också stark och det i kombination med att Alan vid ett flertal tillfällen kommit på henne med att ljuga, för att inte tala om att hon förvägrar honom all information om sig själv fram tills den dag de först träffats, ger tydliga signaler om att något inte står rätt till.
Visst finns aningarna där hos Alan, men önskan om att det bara är inbillning är starkare. Alans reaktioner på karins underliga beteende boken igenom är ett exemplariskt exempel på det välkända citatet "Kärleken är bild".

Betyg 4