Denna berättelse ger en klar bild av vad som skedde bland dödsfabrikerna i Auschwitz och Birkenau. Rudolf var den unga pojken som vägrade låta sig brytas ner och slutligen lyckades med sin flykt från Auschwitz.
En stark berättelse som gör ont att läsa. Mycket svår att lägga ifrån sig.

Betyg 4

”Flykten från Auschwitz” är förintelseöverlevaren Rudi Vrbas självbiografiska berättelse om sin 21 månader långa vistelse i Auschwitz och flykten därifrån. Boken är uppdelad i tre större sektioner där den första är ett förord där författaren berättar om tillkomsten av boken och de reaktioner den ursprungligen fick – då det fortfarande var tabu i början på 60-talet att tala om förintelsen. Många ansåg han hittade på och bara ville skapa osämja mellan Tyskland och en omvärld som försöker hantera en framtid i samexistens med det gamla nazistlandet.
I andra delen av boken börjar den självbiografiska berättelsen med start när en 17-årig Rudolf inser varthän det barkar och beger sig till den fristad som England innebär. Dock hinner han bara till Tjeckoslovakien innan han blir tillfångatagen och skickad till Auschwitz via Majdanek. Han lyckades överleva genom att skapa kontakter med inflytelserika personer och kom snabbt nära kretsen av ledare i motståndsrörelsen och välvilliga kapos och officerare. Där lyckades han vinna beskydd och förmåner som höll honom levande genom hela vistelsen och till slut gav honom möjligheten att fly. I bokens tredje del berättas om vad som skedde efter flykten – och då framförallt vad som skedde efter Rudi nått fram till den judiska ledningen i Ungern med information om vad som händer med judar som deporteras. Vrba hade hört ryktas att nästan en miljon judar skulle flyttas från Ungern till förintelselägerna och därför var han mycket angelägen om att den rapport han jobbat på i Auschwitz skulle nå fram. Dock hann 400 000 judar nå ugnarna innan något till slut hände, då det visade sig att ledningen för Ungerns judar mer eller mindre samarbetade med nazisterna.

Flykten från Auschwitz är på ett sätt en fullgod äventyrsbok i samma genre som ”Greven av Monte Cristo”. Boken har sagans dramaturgiska stilgrepp. Vi har en hjälte som klarar sig igenom de mest farofyllda situationer med hjälp av goda vänner, stort hjältemod och en god portion tur. Här finns även en kärlekshistoria och en del små komiska situationer.
Men allting hände på riktigt och Rudis syfte med boken är att berätta vad som egentligen hände med judarna. Att det blev en fullvärdig äventyrsbok är snarare en bieffekt än ett syfte då Vrbas berättelse kan betraktas som väldigt tillförlitlig. Hela tiden i lägret hade Rudi tanken på att skriva sin rapport och lämna över till nazisternas fiende, vilket gjorde honom ytterst observant på detaljer och memorerade siffror och statistik.
Rudi förefaller vara en handlingens man som presenterar sina erfarenheter i fakta och beskrivningar. Han berättar i första hand vad som hände, inte vad han tyckte om det, hur han kände kring det eller hur det påverkade honom. Detta är varför boken fungerar så bra både som äventyrsroman och som faktaskildring över de hemskheter judarna fick genomgå i förintelselägerna. Det är troligen också därför Rudi verkar ha överlevt Auschwitz så förhållandevis lindrigt. Många andra överlevare lämnade i stort sett sin själ kvar och lyckades aldrig repa sig känslomässigt; exempelvis författarna Irme Kartez och Primo Levi.

Betyg 5

Jag har läst många böcker om förintelsen men denna var otroligt detaljrik. Fruktansvärda bilder. Jag slås av vilken otrolig tur han har, för det kunde ha gått hur som helst. Hans språk i boken är bitsk, och den drabbar mig.

Betyg 5

Fruktansvärt hemsk sanning, men också mycket lärorik och samtidig omöjlig att förstå. Jag beundras av att han faktiskt lyckades överleva och att slumpen var på hans sida vid rätt tillfälla. beundras också av att han skrev en bok och gick tillbaka till hemska minnesbilder och att han kunde minnas allt så detaljerat trotts att de flesta hade gjort allt för att glömma

Betyg 4