Staffan och Sonja lever i ett småtråkigt förhållande i småstaden Härnösand. Sonja är duktig och omtyckt lärare och Staffan, som också är utbildad lärare, klarade inte av att möta eleverna och jobbar som skolvaktmästare. Sonja slår sin man och Staffan tar stryk utan att tala med någon. Han önskar att hans hustru vore död.
Det finns många mycket intressanta och spännande komponenter i berättelsen, som beskrivningen av den lätt autistike Staffan, den sex- och kärlekstörstande fritidsledaren som i någon slags desperation vill förföra den tråkiga Staffan. Hennes kärlek till sin slarver till son.
Sonja, den utåt sett empatiska, får trovärdighet som romanfigur, när hon i en urladdning pucklar på sin man.
Varför resluterar då inte dessa väl tvinnade trådar till ett vackert och stabilt tygstycke?
Det är något i själva kompositionen av berättelsen som känns som ett hastverk. Författarens vilja att få med flera parallella handlingar gör att hela projektet havererar. Styrkan i romanen är personteckningarna.