Recension av Anders Jallais debutroman Spionen på FRA
(Detta är recensionsbok från Lind & CO)
Anders Jallai är dykare och före detta stridspilot. Han var den som fann den sovjetiska ubåten S 7 på svenskt vatten 1998 och även det försvunna Catalinaplanet 2003.
Idén att skriva en spionroman fick han när han forskade efter material om de sovjetiska underrättelsetjänsternas spioner i Sverige under ”Det kalla kriget”
Spionen på FRA är hans första roman och även första delen i en triologi. En del av händelserna i boken är sanna och resten har Anders Jallai gissat sig till eller helt enkelt hittat på. Allt för att göra romanen så spännande som möjligt.
Handling: Efter Estonias förlisning i september 1994, där Anton Molin lyckats överleva men tyvärr hans fru och två barn omkommit, rusar han in till chefen för Sektionen för särskild inhämtning (SSI), slänger sin skriftliga uppsägning på bordet och säger: ”Jag hoppar av. Du och SSI är ansvariga…! Jag vet det.”
Fjorton år senare, år 2008, får Anton Modin ledtrådar till en väl bevarad hemlighet. Den svenska marinen har på 1980-talet sänkt en sovjetisk ubåt i Stockholms skärgård. Han bestämmer sig för att söka reda på den. Han tar hjälp av några vänner som också är intresserade. Anton Modin riskerar därmed inte bara rikets säkerhet, utan han blir även ett lovligt byte för svensk, rysk och amerikansk säkerhetstjänst.
Han dyker efter ubåten tillsammans med sina vänner och åker runt för att prata med vissa personer som hade en ledande ställning under 1980-talet, när detta var aktuellt.
Men vilka kan egentligen Anton Modin lita på? Vilka är hans fiende och vilka är hans vänner? Hur kommer det att gå för Anton Modin? Det får du reda på om du läser denna spionroman med en annorlunda handling.
Jag tycker att det var en riktigt spännande spionroman som tog upp Estonias förlisning, U i37 som hittades på grund utanför Karlskrona och den förmodade sovjetiska ubåten som sänktes i Stockholms skärgård. Anton Modin är en man som jag känner stor sympati för. Han verkar så sårbar och nedbruten och känner säkert stor skuld efter att familjen omkommit i Estonias förlisning, medan han själv klarat sig. Ändå orkar han ge sig ut på detta stora äventyr att leta efter ubåten. Anders Jallai skriver på ett lättsamt och intressant sätt. Han beskriver händelser, miljöer på ett tillfredställande sätt.
Det är inte en sträckläsarbok, men den är mycket spännande och händelserna är ofta oförberedda. Jag rekommenderar den och tror att de som arbetar, arbetat eller gjort lumpen inom flottan kommer att känna romanen mycket givande.
Betyg 4/5
Kristina Simar lektör/bokrecensent