Åttonde boken om Cooper och Fry, och jag har läst samtliga. Jag vet inte varför schablonen för kvinnliga kriminalare är som den är, men jag tror Fry tar priset. Hon har såklart blivit mkt illa behandlad, och anser sig därför ha rätten att vara en egocentrisk bitch, som inte drar sig för att trampa på andra för nå dit hon vill. Och karriär vill hon förstås göra. Jag väntade på att hon skulle vakna, inse att tillvaron kanske blir lite trevligare om man själv inte är osympatisk för jämnan, men nu har jag gett upp hoppet. Cooper däremot, är hennes raka motsats och istället en sällsynt trevlig och empatisk kille. Där väntar jag snarare på att han ska sluta vara en sådan mes och någon gång säga ifrån. Men men, hur det än är så gillar jag att läsa om dem. Booth ligger väl inte högst upp på min deckarlista, men böckerna är helt ok, och bitvis riktigt bra. Fast jag anser att han ägnar sig lite väl mkt åt rena oväsentligheter, som historisk bakgrund och miljö. Den här boken tillhör väl inte de bättre enligt mig, lite småseg ibland, men helt ok.