Tydligen lika aktuell i dag.

Betyg 3

Det här är Leif GW Perssons debutroman som utkom 1978, efter det har det blivit fler polisromaner där Jarnebring och Johansson och deras kollegor fångar rövare. Persson kallar själv ”Grisfesten” för en rövarroman och enligt samma man är det knarklangarnas ord för tjuv!
Det hela börjar med att postkontoret på Dalagatan 13 blir utsatt för ett rån. Det hela verkar till en början bli svårlöst, men under utredningens gång så kommer man in på sidospår som blir intressanta för utredningen. Men det hinner ske två mord innan man kommit så långt att det finns en misstänkt, tyvärr är denna person inte lätt att komma åt då han har höga anknytningar och kommer att dra med sig fler i fallet.
Om den här polisromanen har det stötts och blötts att det finns likheter med den s.k. ”Geijeraffären”, så därför skriver författaren att intrigen är helt hans egen och att boken blev antagen 24 timmar innan bordelldebatten tog sin början. Han tar upp en tes av den store amerikanske massmediasociologen Bartlett K Schuhheimer som lyder: ”Det är fullt naturligt att en så fasetterad och sammansatt verklighet förr eller senare sammanträffar med sin uppdiktade motsvarighet”.
Det får vara hur det vill med avsikten, det blev i alla fall en underhållande, spännande, rak och intressant polisthriller där polisarbetet står i fokus, men inte bara deras arbete utan också lite bakgrund till deras privatliv om än inte så mycket. Så jag kan tycka att det är lite svårt att få grepp på alla inblandade, vem som är vem. Men jag antar att man om man fortsätter läsa Persson polisromaner får veta mer efter hand om dem, och det har jag för avsikt att så småningom göra för jag gillar verkligen hans gäckande sätt att skriva.

Betyg 3

Aningen svår text tycker jag boken hade, men samtidigt lite spännande att läsa trots att boken är lite ur tiden. Kort bok som går att läsa på en dag.

Betyg 3