Said gav ut "Orientalism" första gången 1978. Först 1993 kom den på svenska. Så den är inte helt ny. Men fortfaranda förfärande aktuell.

Författaren övertygar om att vanföreställningen om Orienten är djupt rotad i Västerlandets (vårat) medvetande. Hundratals år av "forskning" har snedvridit och förenklat bilden av Orienten (som ju innefattar nästan halva världen). Och att lite görs för att förändra den bilden, ens idag. Man kan ju bara undra vad Said skulle tycka om Västerlandets "krig mot terrorismen" efter 11:e september...

Men jag har dock kritik mot denna bok. Jag tycker den är väl akademisk och i därför otroligt snårigt skriven. Det tar mycket energi av läsaren att orka ignom den, och jag undrar varför det är nödvändigt med alla dessa upprepningar?
En annan invändning jag har är att när Said talar om gamla tiders "forskning" - som är ovetenskaplig och fördomsfull och bekräftande, snarare än ifrågasättande - sättar han aldrig in det i ett historiskt perspektiv med hänseende på forskning. Vad jag vill ha sagt är att snart sagt all forskning (med ett fåtal lysande undantag - Newton, Linné Darwin) under 16-, 17- och början på 1800-talen var dålig (med våra mått mätt). Att sedan orientalismen fortsätt att vara usel ända fram till 1970-talet (och kanske längre) är dock ett faktum som är mycket relevant att påpeka. Särskilt i den historiska kontexten av forskning i allmänhet.
Denna kritik är såpass stor att jag inte kan ge högre betyg än medel.

Betyg 3