Arma människor är en roman av fjodor Dostojevskij. Den kom ut 1846 och Dostojevskij debuterar som förfatare. Dostojevskij bor i Petersburg, tsaren heter Nikolaj. I petersburg finns det gott om hemliga sällskap, där man diskuterar socialismen, utopier, livegenskapens upphävande. Petersburg präglas av hovets glans och tiggeriets stora omfattning. Tiggarna hänvisar till Kristi kärlek när de tigger, och där finns levande i traditionen att man för kristi skull skall ta vara på sin broder, men mera levande är tanken att vars och ens lycka är ett för ödet. Ödet, det är hela socialdepartementet. I praktiken är fattigdomen en fördömelse. Huvudpersonen i Dostojevskijs bok heter Makar. Han berättar för sin väninna om en promenad han har gjort läng Fontankak-
akanalen en kykig kväll vid sextiden. Där fanns så många fartyg i kanalen att han inet förstod hur de alla fick rum. på kajerna satt gummor och försökte sälja fuktiga honungskakor och halvruttna äpplen, trassiga smutsiga käringar. En tioårig pojke kommer fram till Makar och tigger, men han har ingenting att ge, samma sak upprepas kort därefter. En man närmar sej honom och bönfaller:"Ge mig en kopek, herre, för kristi skull". Makar går själv i trasor, han har tagit ut lönen i förskott, hans ställning är förvirrad. Makar är tjänsteman i ett departementen. Han har flyttat till sitt nuvarande rum för att spara pengar och på det sättet kunna hjälpa Varvara, en ung flicka som bor i huset mitt emot, så nära att de kan se varandra över gården. Makar är 47 år, Varvara är hans livs innehåll, hans livsuppgift. Hon är djup olycklig över att blivit vanärad och övergiven och står nu helt ensam i världen. Makar älskar henne. De skriver till varandra, och deras brev utgör nästan hela romanen, dessutom finns där ett långt parti vari Varvara berättar sitt livs historia. Man bör emellertid betona Dostojevskijs självständighet i förhållande till läromästerna, inte minst Gogol. Till skillnad från hjälten i Gogols berättelse "Kappan" har Makar mitt i sin begränsning ett rik inre liv. Just betoningen av Makars sensibilitet, det ljusa draget hos honom, hans känsla för skönheten, hans beroende av en dröm, hans dyrkan av våren, den varma vinden och blommorna för in en kontrastverkan i Arma människor och förhöjer dess skildring av eländet, det ljusa draget för eländet alldeles inpå läsaren. Senare berättar han att boken skrevs" med lidelse, nästan med tårar". Huvudmotivet i Arma människor är just fattigdomen, Varenkas och Devusjkins förtvivlade kamp för att hålla huvudet över vattnet. Skrivaren upplever fattigdomen som en personlig och omänsklig tragedi. Fattigdom betyder hjälplöshet och förödmjukelse. Den tar ifrån människor all värdighet och förvandlar henne till en trasa eller en råtta. Resultatet är bitterhet och misstänksamhet. "Fattiga människor är nyckfulla", skriver han till Varenka. Ur fattigdomen växer så ett annat tema som diktaren gång på gång skall vända tillbaka till i sitt författarskap: människans oupphöriga kamp för självaktning. Utan självaktning är det inte möjligt att vara människa, utan den går människolivet under.