Skådeplatsen för romanen Hjärtdjur är Ceausescus Rumänien någonstans vid gränsen mellan 1970- och 1980-tal. Handlingen kretsar tämligen obehindrat mellan berättelsens jag, en ung kvinna vars namn aldrig nämns (Herta?), och dennes närmsta vänner Edgar, George och Kurt. Det som förenar de fyra är att de tillhör den tysktalande minoriteten, de träffas i all hemlighet, läser insmugglad litteratur, konspirerar och utbyter poesi. Som om inte detta vore farligt nog, riskerar de livet genom att fotograferar fångtransporter och dokumentera mord som regimen står bakom.

Hjärtdjur beskriver ett samhälle som helt förlorat livslusten, ett samhälle där varje erotisk handling är att betrakta som oppositionell, ett samhälle där den största livslågan ligger i att överleva den hatade diktatorn, ett samhälle som tecknas med gråa och rostbruna färger. Jag tycker att Müller lyckas ganska bra med förmedla känslan av osäkerhet och förtryck, känslan av att ständigt vara på språng, jagad. Tyvärr gav dock inte Hjärtdjur upphov till någon vidare läsglädje, jag kan inte riktigt sätta fingret på vad jag saknade, kanske kan det vara så att motivet har skildrats bättre tidigare (och i mindre svart och vitt). Påminner en hel del om Milan Kunderas ”Skrattet och glömskans bok”.

Avslutningsvis, det jag kanske främst kommer att minnas av romanen Hjärtdjur, är de i berättelsen ständigt återkommande mulbären. Och det kunde jag aldrig ana på förhand.

Betyg 3

Ärligt talat tyckte jag inte om den här boken särskilt mycket. Den kändes trög och långtråkig och författaren har gjort en del missar. Visst, den är tänkvärd. Men Nobelpris? Nej, då krävs det mer än så.

Betyg 2

Jag satt länge och väntade på att jag skulle "komma in" i boken, eftersom de första kapitlen var lite svåra att få grepp om. Sedan blev dock boken bara bättre och bättre! Den är skriven på ett väldigt vemodigt, flytande och vackert sätt och handlingen förs sakta framåt utan att man riktigt märker det. Det är en sådan bok som kräver att man tar sig tid för den, själv tyckte jag i alla fall att den krävde ett visst fokus. Det jag tar med mig är framför allt känslan som boken förmedlade; en känsla av ett dämpat hopp blandat med någon sorts uppgivenhet.

Betyg 4