Alla som läst en roman av Heinrich Böll räcker upp en hand?
Jag misstänkte väl det, inte särskilt många är jag rädd. Och det är synd, för 1972 års nobelpristagare står bakom ett av 1900-talets verkligt stora författarskap. Romanen Skyddande belägring från 1979 utgör inget undantag. Handlingen i romanen kretsar kring Fritz Tolm en åldrad och nervös tidningsägare som i bokens inledning just valts till ordförande för Tyska Arbetsgivarföreningen. Huvudpersonen som står högt upp på de tyska västerterroristernas attentatslista och lever därför isolerad från omvärlden på slottet Tolmshoven med sin fru Käthe. Övriga personer vi får stifta bekantskap med är sönerna Rolf och Herbert, rådvilla män i 30-årsåldern som öppet sympatiserar med den revolutionära vänstern och därför belagts med yrkesförbud (en inte ovanlig åtgärd i 1970-talets Tyskland), samt dottern Sabine en from katolik som just lämnat sin glättigt otrogne man.

Böll lyckas i Skyddande belägring på ett mästerligt sätt skildra ett samhälle som befinner sig i ett permanent belägringstillstånd, väntan på nästa hemska terrorattack lamslår allt och alla. Visst är berättelsen lite väl tillspetsad, och kanske även väl konstruerad, men eftersom avsikten är uppenbart satirisk spelar det faktiskt mindre roll. Som en oväntad bonus bjuder författaren sina läsare på otroligt minnesvärda beskrivningar av den tyska landsbygd dit familjen Tolm tagit sin tillflykt.

Jag önskar att min tyska varit så pass bra att den medgivit läsning på originalspråket.

Betyg 4