Recension av Marions slöja av Roy Jacobsen
(Detta är en recensionsbok från Norstedts förlag)
Roy Jacobsen är född 1954 och är en av Norges främsta författare. Båda hans romaner Segerherrarna (1993) och Frost (2004) har varit nominerade till Nordiska Rådets Litteraturpris. Han har även fått Ivar-Lopriset och romanen Huggarna (2007) nominerades till det internationella IMPAC-priset.

Handling: En ung kvinna hittas mördad i en container. Hon heter Nasreen, är tjugo år och har pakistanskt ursprung. Hon är klädd i en traditionell slöja – och hon saknar vänster hand. Frågan är om det är ett rasistdåd eller ett hedersmord.

Marion som ingår i ett hemligt utredningsteam vid Oslopolisen, en inrättning där man arbetar med etniskt relaterad kriminalitet, får utreda det hela.

Några månader senare hittas en kvinnohand på en soptipp. Handen bär Nasreens ring, men efter noggrann undersökning upptäcker polisen att handen inte tillhör Nasreen. Vems är handen? Är det kanske en seriemördare de har att göra med?

Efter ett och ett halvt år hittas en man sittandes på en bänk i Trondheim i en obemannad järnvägsstation vid Skansen, nära stadens centrum. Det ser ut som om han sover, med huvudet vilande mot bröstet och händerna i rockfickan. Det är tio minusgrader och cirka fyra centimeter snö på mannen. Han är död, mördad av något trubbigt föremål mot huvudet och bröstet. Han har förmodligen suttit där i två dygn. När polisen tittar närmare på mannen upptäcker de att hans vänstra hand saknas. De får reda på att mannen heter David Kant, är under trettio år och med en solmalisk kvinna.

Funderingarna börjar nu bli: Är det en eller kanske till och med två mördare? Det blir ett svårt jobb för Marion och hennes team att lösa morden. Oväntade saker händer under deras jakt på mördaren (mördarna). Ett spännande slut lovas.

En typisk norsk deckare. Jag tycker att norska deckare är skrivna på ett lugnare sätt än svenska. Man får sällan veta så mycket om själva morden eller mordoffren. Det är mest prat poliser emellan om hur brottet ska lösas. Författaren uttrycker sig på ett förträffligt och enkelt sätt. Boken är lättläst och gillar man deckare med mycket dialoger tycker man säkert om denna. Likaså om man tycker om författarna Anne Holt och Karin Fossum, som skriver på ett liknande sätt. Själv vill jag läsa mer om hur morden gick till och bevisen som hittas på plats.

Betyg 3/5 Kristina Simar lektör/bokrecensent

Betyg 3