Scanarelle och hans broder Ariste är äldre än sina tillkommande som de satts att fostra. Bröderna har helt olika förhållningssätt till sin plikt. Den sederliga Scanrelle styr över Isabelle med järnhand. Hon fostras att avsky lyx och flärd, och "I sin skyddade värld ska hon ägna, den kloka, sig åt hushållsbestyr, åt att baka och koka, och på fritid ska hon titta över min tvätt och som rekreation sticka avig och rätt". Ariste å andra sidan låter sin tillkommande gå på baler, bära vackra kläder och välja sin make efter eget önskemål, vilket han ödmjukt hoppas bli honom själv. Isabella vägrar sitt ok av tyranni och försöker med list slippa undan sin äktenskapsbödel.

Storyn är inte särskilt komplicerad. Scanarelle målas från första stycke ut som ondskan själv. Hans brist på ödmjukhet och tro på sig själv och sin egen heder blir ett irritationsmoment, vilket naturligtvis är syftet. Scanarelle är en buse och alla vill vi att han ska få på pälsen. Vilket han också får. "Skola för äkta män" är skriven drygt femtio år efter Shakespeares Trettondagsafton där en likartad roll togs av husbetjänten Malvolio. Molieres pjäser är nästan undantagslöst skrivna i rimform. Översättarna har gjort ett bra jobb och därför är pjäsen en fröjd att läsa. Det är också rätt spännande att se hur synen på kvinnan både förändrats och stabiliserats. Riktigt så stor makt som männen hade på 1600-talet, har männen inte idag, men samma system gäller ändock. För att bli en riktigt bra äkta man, måste man våga släppa den man älskar fri, så hon kan flyga tillbaka till en, precis som broder Ariste gör. Pjäsen får en svag fyra i betyg.