Naguib Mahfouz publicerade "Hösten och vaktlarna" 1962, då president Nassers stjärna stod i zenith. Romanen sträcker sig från revolutionen 1952 med alla dess dramatiska händelser fram till 1956 med nationaliseringen av Suezkanalen och den efterföljande invasionen av israeliska, brittiska och franska trupper. De politiska händelserna speglas i olika människoöden, främst Isa al-Dabbagh, den partitrogne ämbetsmannen som blir ett av många offer för revolutionen. Samtidigt som han är en symbol för det förflutna med dess korruption och misstag, griper hans eget öde tag i läsaren.
Utkastad från maktens korridorer, blir han en vilsen dgadrivare, oförmögen att älska de kvinnor som kommer i hans väg och ingriper i hans liv. Hans tröst blir vännerna i caféhörnan med sina olika politiska och religiösa åsikter och deras ständiga konversationer i Kairo och Alexandria, dit höstens vinddrivna vaktlar söker sig, utmattade efter sin långa, förutbestämda och till synes hjältemodiga flykt.