En av de viktigaste riterna i "Nationen" är den där den unge pojken lämnas ensam på en öde ö för att överleva och triumferande komma tillbaka till sin stam som man. Denna utmaning är viktig för pojkarnas mognad och för att utveckla deras färdigheter och tro på sig själva. Efter genomförd strapats möter pojken den samlade byn som triumferar över hans gärning och hans del i förfädernas visdom. Mau befinner sig ute till havs när vågen brakar in över land och förgör allt liv. Mau har överlevt öns prövningar men istället för att möta sin samlade stam, möter han död och förödelse, en stor och överväldigande tomhet.

Som den enda överlevande efter katastrofen tvingas Mau omformulera sina mål och se sin stamtillhörighet i nytt ljus. Var "Nationen" något större, abstraktare, än de personer som levde och tillhörde stamen? Maus identitet prövas och hans lojalitet mot de traditioner som han levt efter och nu måste välja att återuppta eller förkasta. Samtidigt, utanför den lilla ögrupp som Mau känner som hela Världen har en annan katastrof ägt rum. Någon farsot har utplånat så gott som hela världen. Drottningen av England och hennes 314 arvingar i tur har alla mött döden. Makten och kungariket ligger nu i händerna på en ovetande ung kvinna som precis strandat på den ö som Mau känner som sitt hem.

"Nation" handlar om att hitta sig själv och förstå sina handlingar och sina traditioner. Det handlar om att tvingas välja vad som är rätt och vad som är värt att föra vidare. Maus kamp med förfäderna och Gud har stora likheter med Jobs kamp i Bibeln. Precis som Job är Mau en vanlig men god människa som drabbas av en kataastrof som Gud kunde (borde?) ha förhindrat. Och precis som Job uttrycker Mau sina tvivel och sina farhågor om att Guds existens är detsamma som människans existens. Enklare uttryckt; finns Gud om ingen tror på honom? Här tangerar Pratchett ett tema som han tidigare har varit inne på i "Small Gods" som är en genialistisk berättelse om en oerhört mäktig Gud som av någon anledning fastnar i en sköldpaddas kropp och tvingas inse att ingen egentligen tillber honom - utan det religiösa systemet, kyrkan och kulten.

Terry Pratchett har tidigare inte uppmärksammats av så många andra än sciencefiction-beundrare och för sin barnbok "Maurice och hans kultiverade gnagare" som vunnit ett par prestigefyllda bokpriser. Men med "Nation" lämnar Pratchett för första gången på allvar sin trygga "Discworld" och sliter därigenom bort de etiketter som folk envisats att fästa på honom. "Nation" har kapacitet att bli för Pratchett vad "Flugornas herre" blev för nobelpristagaren William Golding. Trots att boken handlar om unga människor som kämpar med (eller mot) sitt öde, skulle jag inte vilja kalla boken för en barn eller ungdomsbok, eftersom det skulle vara en lättköpt etikett, som strider mot det djup jag tycker att romanen faktiskt har. Denna bok kan läsas med behållning av människor i alla åldrar, eftersom sökandet efter identitet inte är förbehållet någon speciell ålder. Tvärtom kännetecknar sökandet en människa i rörelse.

Mau brottas med tvivel på sin Gud och den betydelse han har för nationens överlevnad. I mötet med den strandsatta flickan Daphne ser Mau med nya ögon på både fördelar och nackdelar med den tradition han levt i. Daphne tillhör spökvärlden, de vita människor som levt i Nationens utkant och inte haft stor betydelse. Daphnes folk kännetecknas av en stark vilja att ständigt röra sig framåt, medan Nationen sökte sin trygghet i det förflutna. De vita människorna är rastlösa och strävar ständigt efter förnyelse, samtidigt som vetgirigheten är en grund för vetenskap, finns det också en förbannelse i ett folk som inte vet vart de hör hemma och låter nyfikenheten precis styra dem. "Nation" är en berättelse som lockar mig eftersom den betraktar civilisationen som en tabula rasa, ett tomt blad. I ljuset av de två katastroferna som drabbat Maus och Daphnes Värld får traditioner och samhälleliga föreställningar lustiga karaktärer, då de är fria från kontext. Många sociala handlingar, "självklarheter" är ju egentligen bara överrenskommelser människor emellan. Om det, exempelvis inte finns någon föreställning om att nakenhet är sexuellt så blir kläder enbart en social sedvana och ganska besvärliga att ha på sig på en tropisk ö. Och om man alltid har offrat ocoh tillbett en Gud som sedan sviker och omintetgör allt man hoppats och bett om, vad finns det då?

Vad är sant? Finns det eviga sanningar eller är allt bara mänskligt tankefoster som kan spolas bort av en stor våg tills det inte finns några spår alls kvar?

Betyg 5

Detta är inte vår tid. Det är inte ens vår verklighet. Ändå handlar denna bok om oss som lever här och nu.
Jag ska förklara.

Mau befinner sig på en ö där han ska genomgå sin manlighetsritual, när plötsligt världens slukas av en gigantisk våg. Han överlever och återvänder till sin hemö - Nationen. Bara för att där upptäcka att ingen finns kvar i livet. De enda som nu håller honom sällskap är farfarsfåglarna och arga förfäders krävande spökräster.
"Du är nationen nu, gör vad som är rätt. gör vad som behövs göras", kräver rösterna i Maus huvud. Men Mau vet inte vad som är rätt och vad som behövs göras. han fick inte veta något. Han hann inte ens bli man ordentligt. Kanske hann han inte ens få någon själ.
Mau begraver kropparna av de som en gång var hans verklighet och försöker låta bli att bli tokig.

Från en annan del av världen har ett skepp anlänt och förlist.Endast den unga adelsflickan Daphne överlever och tar sig i land. Mau och daphme möts och börjar kommunicera. Det finner sätt att mötas språkligt och kulturellt och i takt med att överlenvade från andra öar börjar anlända skpas en ny civlisation/kultur där influenser från öarnas urinvånare och västvärldens teknologiska tänkande får berika varandra på ett naturligt sätt. Men i utkanten av denna spirande, nya civlisation hotar gammal ondska och gamla konventioner. Kanibaler, rövare och den brittiska kungafamiljen - med Daphnes farmor i spetsen.

"Nation" är en "what-if"-historia. Vad hade hänt om en tsunami hade förstört några öar i söderhavet samtidigt som pesten utrotar större delar av Europa - samtidigt som de överlevande nu fått makt att prägla världens framtid, samtidigt som de präglar varandra. Vi vet idag vart västvärldens teknik och framstegshets tog oss i form av kolonialism, elitism, rasism, nazism, individualism och egoism. Pratchett har i "Nation" försökt vaska frame n alternativ verklighet där några händelser hade skapat en helt annan framtid. Där Englands framtida drottning i sina tidiga ungdomsår lärt sig livsvisdom som helst skiljer sig från det hon annars skulle ha lärt sig. I denna verklighet var hon även med och upptäckte en gammal hemlighet som övertygade västvärlden om att de kanske inte var så bäst och duktigast trots allt...

För de som bara känner till Pratchets författarskap ytligt är hans böcker satiriska fantasyberättelser. Men en djupare läsning visar att satiren innehåller stor kunskap om vår tid och människans natur. Hans böcker innehåller oftast visdom på biblisk nivå och de som läser endast för att roas får helt enkelt stå ut med att lära sig värdefulla saker om livet också.
"Nation" tycker jag innehåller essensen i denna del av Pratchets författarskap och till den grad att jag delar ut min andra jordgubbe någonsin.

Stephen Briggs är Terry Pratchets röst för de som vill tillägna sig hans böcker via öronen. Och med den äran. Briggs har en behaglig röst och en – i mitt tycke – känsla för både humorn och allvaret i Pratchets böcker.

Betyg 5