Ernst Brunners roman om C.M. Bellmans liv och leverne är på
många sätt en storslagen roman.
Vi får följa Bellmans liv från vaggan till graven, under ära och glans,
samt i fattigdom och vanära.
Tillkommandet av hans epistlar är en upplevelse i fylleri och humor.
Brunner skriver stundtals så ingående att man själv kan känna
lössen och stanken in på bara kroppen från 1700-talets Stockholm.
Skildrandet av det fattiga och usla stackarna i huvudstaden är gripande
och klyftan mellan de besuttna och de i armod är oöverstiglig.
På det hela taget är romanen en magnifik skildring av Bellmans värld.
Dock, så tycker jag att han periodvis skriver lite väl måleriskt och berättelsen
känns lite för osammanhängande och blir något trög läst.
Men romanen är klart läsvärd för en historie intresserad!