Om jag stannar

På ett ögonblick förändras allt.
Det sista Mia minns är att hon sitter i baksätet i bilen tillsammans med sin familj. Det har snöat på morgonen och de är på väg till goda vänner. I nästa ögonblick ser hon sig själv bli buren ut ur bilvraket och räddningspersonalen kämpar för hennes liv. Under de 24 timmar som följer får vi genom Mias tillbakablickar och reflektioner över de människor hon ser i sjukhusets väntrum, lära känna hennes liv och hennes val. Och nu står hon inför det svåraste valet av alla: leva vidare med smärtan trots att hon förlorat hela sin familj eller släppa taget om allting?

Utdrag ur boken:
Jag vänder mig snabbt bort. Det här är inte rätt. Det kan inte hända. Vi är en familj som är ute på en åktur i bilen. Det här är inte verkligt. Jag måste ha somnat i bilen. Nej! Sluta. Snälla, sluta, snälla, vakna! Jag skriker rakt ut i den kyliga luften. Det är kallt. Det borde ånga om min andedräkt. Det gör det inte. Jag stirrar ner på min handled, den som ser hel ut, som är obefläckad av blod och annat läskigt, och så nyper jag mig så hårt jag kan.
Jag känner ingenting.
Jag har drömt mardrömmar förut - att jag faller, att jag har spelat cello på skolkonserten utan att kunna stycket, att jag har gjort slut med Adam - men jag har alltid kunnat tvinga mig att öppna ögonen, att lyfta huvudet från kudden, att stänga av skräckfilmen som rullar bakom ögonlocken.
Jag försöker igen. Vakna! skriker jag. Vakna! Vaknavaknavakna! Men det kan jag inte. Det gör jag inte.

Medelbetyg: 4,14 (7 röster)