Summan av dagarna

''Andra veckan i december 1992 samlades vi hela familjen så snart regnet hade upphört för att sprida din aska, Paula. Nu ska jag berätta för dig allt vad som har hänt sedan 1992, då du lämnade oss. ''Så skriver Isabel Allende i inledningen till sin nya självbiografiska fortsättning på Paula och Landet i mitt hjärta. Osentimentalt, uppriktigt och med en stor portion humor skildrar Isabel Allende såväl vardagliga som dramatiska händelser i sin latinamerikanska storfamilj. Myllret av excentriska personligheter får läsaren snarast att tänka på en tv-serie eller en släktkrönika från 1800-talet samtidigt som hela boken genomsyras av sorgen efter Paula.

Utdrag ur boken:
Till den andra träffen hade mannen knäppt skjortan och gav henne en vacker inslagen present. Det visade sig vara en överdimensionerade penis utsnidad ur trä. Tabra kom rasande hem och kastade in den i kaminen, men Willie övertygde henne om att det rörde sig om ett konstföremål, och att om hon nu samlade på kalebasser som användes för att dölja de manliga könsorganen på Nya Guinea, så fanns det väl ingen anledning att känna sig förolämpad av en sådan present. Trots att hon hade sina tvivel träffade hon mannen igen. Vid deras tredje träff hade de uttömt samtalsämnet om den latinamerikanska gerillan och satt länge tysta tills hon bara för att säga något, sa att hon tyckte om tomater. " Jag tycker om DNA tomater" svarade han då och lade näven på ett av de bröst som hade kostat henne så mycket pengar. Hon blev paralyserad av förvåning över hans tilltag, och det gjorde att han tyckte sig vara i sin fulla rätt att ta nästa steg och bjuda henne till en orgie där gästerna klädde av sig nakna för att sedan tumade runt, precis som romarna under Neros tid.

Medelbetyg: 3 (2 röster)