Trägudars land Jan Fridegård Folket i Bilds Förlag 1949
En boplats som antagligen ska vara i sen vikingatid beskrivs i inledningen. I det största timmerhuset håller hövdingen till, i de mindre har kämpar, trälar och trälinnor sitt nattläger, jämte svinhus och stall. I ett av de små husen ligger en kvinna och föder och lite senare går hon med sitt barn upp till hövdingen, som med en blick på barnet säger, sätt trollynglet ut i skogen.
Nu blir det så att trälen Holme, barnets far smyger efter de två som går ut i skogen med barnet. Holme räddar barnet och gömmer det i en grotta, för att senare hämta den olyckliga modern. Holme och Ausi lever ett tag i grottan med sitt barn, men förstår att de måste vidare.
På deras färd träffar de främlingen som han kallas av Fridegård, han beskrivs som en kristusgestalt. Sällskapet kommer fram till ett samhälle som förmodas är Birka, där hittar de ett övergivet hus utanför stadsmuren och gör sig hemmastadda. Holme vill senare dra vidare till skogsbygderna, men Ausi vill hellre stanna kvar i samhället, hon är väldigt intresserad av ”frälsaren”, och när en önskan att få tillhöra den lilla skara som mannen lyckats samla ihop. Frälsarens gud värnar om alla och behöver inga offer. Holme är svårare att övertala och till slut blir han svartsjuk på främlingen och börjar motarbeta honom.
Missionären lever farligt fast han fått hövdingens välsignelse, för folket har alltmer börjar reta sig på honom. När niodagars-blotet infaller följer han skaran dit, inte det bästa beslutet ska det visa sig. Holme har i sin tur helst sett att Ausi stannat hemma, men hon envisas med att följa med. Nu började en orgie i offrande, mat och sex, Holme vill inte släppa sin kvinna ur sikte, men han klarar inte riktigt sin uppgift.
Fridegård har en förmåga att berätta i bilder och det fungerar mycket bra, det är inte så mycket dialoger och det är inte många som får namn och tiden och ställen är rätt anonyma. Men de beskrivs hur de ser ut och vad de tänker, det är många miljöbeskrivningar och hur folket lever.. Det är en kall och karg tid och Holme och Ausi kanske är lite ovanliga som håller ihop, annars verkar kvinnor var allmän egendom. Ausi är en vacker kvinna så Holme har henne under uppsikt, men vill samtidigt ge henne en viss frihet.
Inte ofta jag träffar på en roman från vikingatiden, en hård tid för människor att leva i känns det som, både kroppsligt och allmänt, med misstänksamhet och hårt arbete och det gör ont att veta att man lade ut nyfödda oönskade barn i skogen. Pöbelbeteende verkar ha funnits i alla tider, men också att det fanns några som inte sprang åt samma håll. Mycket av tiden gick antagligen åt till att överleva, kanske bra att bli påmind om i vår kränkta tid.
Jan Fridegård skriver i förordet att han ända från skolåldern varit intresserad av allt som tillhörde forntiden och särskilt då vikingatiden. Han kunde sitta vid rösen och ättehögar och se framför sig gestalter från den epoken ta form, det kom till slut att bli tre romaner.
Avslutar med med Fridegårds ord: Jag tycker att våra förfäders liv angår oss alla på ett särskilt sätt nu, när omkastningar utifrån när som helst kan hota det gamla frihetsarvet från dem.