Överklassmannen Edward Prendick är ensam överlevande efter ett skeppsbrott. Han hamnar på en ö bebodd av två vetenskapsmän och en befolkning som är minst sagt annorlunda. Deras kroppsproportioner är helt fel, deras intelligens är ytterst begränsad, deras beteende asocialt och omänskligt. De är ytterst fula och märkligt behårade.
De två vetenskapsmännen Doktor Moreau och Montgomery bedriver någon sorts av forskning som Prendick bit för bit, och med stor fasa, börjar inse vad den går ut på.


”The Island of Doctor Moreau” skrevs 1886 och lyfter fram problematiken med människan som försöker bli Gud och faran med detta.
Wells var långt före sin tid, men insåg redan då denna problematik som idag är ytterst aktuell när människan verkligen har förmågan att bygga liv. Vilket rätt har vi? Vad händer när vi inser att vi leker med krafter som övergår vår förmåga.

Bokens grundidé skapar etiska frågeställningar som är oerhört intressanta och föder många tankar och vidare idéer. Tyvärr tycker jag att Wells har utnyttjat denna grundidé på ett mycket magert sätt. Bortsett från ett par dialoger kring etik mellan huvudpersonen och Dr Moreau är boken i inte mycket mer än en platt äventyrs- och spänningsroman. Den är även ganska tunn i sitt omfång. På slutänden blir boken en ganska ointressant läsupplevelse trots en fantastisk grundidé.

Boken lästes in på engelska av Jonathan Kent. Och även om detta är en inläsare med både förförisk röst och charmerande brittisk dialekt, tyckte jag inte vidare bra om hans sätt att ge de olika varelserna i boken tillgjorda röster som säkert var menade att understryka deras karaktärer, men bara blev till fåniga parodier.

Betyg 3