Det är julafton. Andersson har gått ut för att leta reda på kälken, så att han kan dela ut julklappar till sina barn. Det är halt ute. Andersson faller över kälken så att den skenar iväg längs backen och krockar med en man. Det är självaste Jultomten. Han vill nu byta roll med Andersson, så att Andersson går hem till tomtefamiljen medan han själv delar ut julklappar åt människorna. Andersson behöver inte ha någon tomtedräkt. Det räcker gott och väl med att han har med sig spik, en kniv och några bräder. Med detta kan han snickra julklappar åt tomtebarnen. För mig ger Pröysens saga om snickaren som bytte roll med tomten mer julstämning än någon annan julberättelse. Här finns både tomtar, julklappar samt glädjen att hjälpa andra på en och samma gång.