Recension: Pinsamt om Koenigsegg


"Efter ett tag ger jag upp att läsa boken som den är tänkt och börjar göra en topplista på Ingemar Arbnors rumpslickande." skriver Mattias Goldmann, som har läst boken om Koenigsegg, företaget som är på väg att ta över Saab.

Koenigsegg är på väg att överta Saab i en av de största och mest dramatiska affärerna på senare år - ett företag som bygger tjugo bilar om året övertar ett som bygger över hundra tusen. Därför har uppmärksamheten kring företaget och dess vd och grundare Christian von Koenigsegg varit mycket stor. Och därför är en hel bok om honom och hans företag intressant läsning.

Eller borde vara. För Arbnors bok Koenigsegg - entreprenörskap i världsklass - är så nära en reklambroschyr man kan komma. Arbnor uttrycket redan i förordet sin gränslösa beundran för Christian von Koenigsegg och på den vägen fortsätter det.

På de drygt 200 sidorna finns inte ett kritiskt ord om firman eller grundaren - de enda sidorna med någon form av distans eller analys är de 13 sidor som Christian inbjudits att skriva själv.

Boken är färsk i handeln, men förordet daterat till mars 2006 och häri ligger en del av problemet. Efter att Saab-affären började, har journalister med vass penna snarare än autografblock i sin hand granskat Koenigsegg.

Självfallet borde förlaget Liber ha gett Ingemar Arbnor i uppdrag att komplettera sin bok med åtminstone en del av de tveksamheter och fuffens andra funnit kring bilföretaget, men inte ett ord finns med.

Efter ett tag ger jag upp att läsa boken som den är tänkt och börjar göra en topplista på Arbnors rumpslickande. "Bilen är så efterfrågad att företaget står på en solid framtidsgrund" och "2003 redovisar man vinst för första gången", skriver han utan att nämna att Koenigsegg gått med förlust alla år utom just 2003 då det blev vinst på grund av försäkringsersättning efter en aldrig klarlagd fabriksbrand.
Företagsloggan är "vacker" och Christian är "ett geni". Men bäst är ändå "Det är inte alla förunnat att ha det mod och den vishet Christian uppvisar". "Till slut kunde jag inte låta bli att skriva en bok om honom."

I hela boken är ingen annan än Christian intervjuad. Två sidor tidningsklipp under rubriken "Andra röster om fenomenet Koenigsegg" får representera vad andra tycker och tänker om fenomenet, och här finns röster som redan 2006 var kritiska och ifrågasättande, men de avfärdas av författaren som folk som inget förstått och som representerar gammaldags tänkande.

Miljöfrågorna är helt centrala för framtidens bilism och hur en supersportbilstillverkare kan bidra till att utveckla Saabs miljöprofil har varit ett av de stora frågetecknen i samband med affären. Men bara en tredjedels sida - två promille - av boken handlar om miljö. Christian von Koenigsegg avfärdar elbilen med ett förvirrat resonemang om att den visserligen är effektivare än förbränningsmotorn men inte tillräckligt effektiv och därför tror han mer på förbränningsmotorn.

Hans tankar om att avskaffa kamaxlarna, ha fria ventiler och nya bränsletyper är intressanta, men ingår i de fyra raderna om miljö och utvecklas inte. Genomgående avstår Arbnor från att ställa en enda följdfråga till sin hjälte.

Boken sägs handla om entreprenörskap, men vi lär oss inte mycket om vad som egentligen är framgångsfaktorer bakom märket. Och Arbnor hämtar inte ens hem att detta faktiskt är en framgång - att på femton år ha byggt färre bilar än vad Saab gör på en timma må vara en del av exklusiviteten, men inte att omgärdas av ständiga ekonomiska tveksamheter och juridiska processer mot både kunder och återförsäljare.

En sak är dock säker: Koenigsegg är en skicklig marknadsförare och mytbyggare, och det är förstås viktiga entreprenörsegenskaper. Jag tror inte att Koenigsegg på allvar tänker köpa Saab - kom ihåg var ni läste det först - utan att budet är en cynisk del i att profilera det egna varumärket och dras tillbaks eller underkänns i sista stund.

Så boken skulle kunna ses som en del av den egna marknadsföringen, om det inte vore för att den är så dum, okritisk och dåligt uppdaterad att den är pinsam för både författaren och bilmärket.

Mattias Goldmann augusti 2009, Minplanet

www.minplanet.se/recensioner

Betyg 1