Hoppfull men skoningslös klimatdeklaration

"En frisk fläkt i en diskurs som tröttsamt ofta präglas av hopplöshet och cynism." Minplanets nya recensent Emma Hemström blir på riktigt gott humör av David Jonstads Vår beskärda del.

Redan i titeln till sin debutbok lägger David Jonstad ribban högt - inget mindre än en lösning på självaste klimatkrisen utlovas. Min första reaktion på formuleringen blev en fnysning. I sann jantelagsanda tänkte jag att ett sådant löfte är väl magstarkt och radikalt. Kanske rentav naivt.

Jag fick anledning att ändra mig. Visst är det debattinlägg Jonstad levererar både radikalt och provokativt, men knappast naivt. Han visar att det enda ansvarsfulla sättet att konfrontera en kris av klimatförändringarnas kaliber, måste vara just radikalt. Jonstad gör det omöjligt att fly från det faktum att handling alltid väger tyngre än ord. Det är, tyvärr, aldrig tanken som räknas. Det känns jävligt befriande att någon vågar påminna om det.

Jonstad pekar tydligt ut kärnan i klimatkrisen och argumenterar sig stegvis fram till den lösning han anser mest effektiv, realistisk och framför allt rättvis - koldioxidransoner.

Vår beskärda del utgör en frisk fläkt i en diskurs som tröttsamt ofta präglas av hopplöshet och cyniska tongångar. Trovärdigt och träffsäkert skildras en alternativ framtidsvision av ett fossilfritt Sverige år 2030, lika rimligt som alla de domedagdystopiska framtidsprognoser som haglar i klimatdebatten.

David Jonstad, frilandsskribent och en av grundarna till Klimatmagasinet Effekt, lyckas med konststycket att vara optimist utan att ta sig utanför det realistiskas ramar.

Därför blir jag för ovanlighetens skull på riktigt bra humör av att ta del av ett inlägg i klimatdebatten. Oavsett vad man tycker om det förslag till lösning på krisen som Jonstad levererar, övertygar han förhoppningsvis de flesta om att den enda sanna boten på klimatångest går genom handling.

Den obekväma sanningen måste erkännas, alternativen presenteras och hoppet skakas till liv. Vi behöver morötter snarare än piskor.

Istället för att påpeka riskerna med ett fortsatt leverne som överskrider jordens kapacitet, poängterar Jonstad vinsterna som kommer med en planetvänlig livsstil. Vi vinner mer än vad vi får göra avkall på. Jag ser fram emot den dag då den infallsvinkeln blir den självklara, och helst den enda, i klimatdebatten.

Vi har alla förutsättningar att vända utvecklingen. Framtiden är inte determinerad, den blir vad vi gör den till. Jonstad peppar helt enkelt läsaren genom att bevisa att vi kan om vi vill. Och kanske viktigast av allt - han får oss att vilja.

Emma Hemström, Minplanet

Fler recensioner av böcker i samma genre på www.minplanet.se/recensioner

Betyg 5

Du skriver ordet frilandsskribent. Hönor kan vara frilands. Journalister är frilans (free lance) - ett ord som kommer av medeltida soldater vars lansar var fria - med andra ord, soldater som tjänade den som betalar för deras vapeninsats. Därav frilansande journalister som inte heller har någon fast arbetsgivare. Ursäkta min besservisserstil ; )