Du har ett meddelande i din inbox. Ämnesraden uppmanar dig glatt att öppna. Utan att riktigt fundera närmare, gör du det. Ett ögonblick senare kraschar din virusinflammerade dator.
Leela Zahir, ung Bollywoodskådespelerska, ses plötsligt dansande i sin sari i en sekundkort snutt i en miljon inboxar. Arjun Mehta, datanörd från en förstad till New Dehli, har hamnat i sin version av den amerikanska drömmen, som virusjägare, om än på assistentnivå, på ett av Silicon Valleys största datorsäkerhetsföretag. Guy Swift, verkställande direktör, marknadschef och idéspruta på den egna reklambyrån Tomorrow*, försöker pitcha byråns pr-koncept för en shejk i Dubai vars konto är nödvändigt för byråns överlevnad, samtidigt som hans flickvän befinner sig bland Skottlands kullar som pressansvarig för en indisk filminspelning där filmens stjärna, Leela Zahir, vägrar lämna sitt hotellrum.
Leela.exe är en mötesplats för Bollywoodfilmens kitsch, datorernas ettor och nollor och pr-världens tro på att allt kan säljas med en klatschig slogan. Historien följer Leela Zahir, Arjun Mehta och Guy Swifts förehavanden i den verkliga verkligheten, liksom den virtuella, där allt tar sin början med ett musklick. I en tid där kommunikation är gränslös och världsomspännande kan vad som helst hända, och gör det också!
Utdrag ur boken:
Sedan lät Baby Aziz förstå att dert var dags för honom att göra rätt ifrån sig.
Det började gradvis. Rajiv skulle personligen närvarra vid olika tillställningar organiserade av Aziz vänner. Han medverkade i Se upp...Kärleksvarning! En kassasucce som skulle vara bra för hans karriär. Om han ifrågasatte något eller blev arg, fich han ett samtal från Persiska viken'' När vi tänker på dig'' nynnade den väsande rösten''fylls vi av de allra varmaste känslor. Vi skulle aldrig vilja bli tvugna att avslöja något som skulle kunna tänkas skada bilden av dig''
Kraven blev mer omfattande.
Han lånade ut pengar utan hopp om att få tillbaka dem. Han gick med på att förvara några lådor( han fick sig berättat att det rörde sig om maskindelar) på ett av sina lantställen. Folk inom branschen började att viska. När han klagade att ryktena var till men för hans karriär, visade Aziz föga förståelse för den infallsvinkeln.
'' Skvaller får man leva med'', sade han '' Du måste lära dig att strunta i det''
Raliv Rana, som var van vid att ge order, vande sig istället vid att bli beodrad. Han hade inget att säga till om vad gällde de restauranger och kontorshus han invigde, produkterna han gjorde reklam för, de futtiga små bröllopen som han fick sjunga på. Aziz folk hyrde ut honom till den som betalade bäst som om han vore ett föremål, en bil eller en kvinna. Han uthärdade förnedringen i tysthet ända tills de sade åt honom att tacka nej till erbjudandet att medverka i Kargirls hjältar.