Recension av Miika Nousianens debutroman Hallonbåtsflyktingen
Detta är en recensionsbok från Brombergs
Miika Nousiainen är 35 år och bor i Helsingfors med sin fru Paula. Miika är journalist och författare. Hallonbåtsflyktingen är hans debutroman som släpptes i Finland 2007.
Handling: Mikko Virtanen är en man på ca 30 år som mest av allt vill han vara svensk. Han bor i Kouvola i Finland och kallar sig ”nationalitetstransvetit”.
Allt som har med Sverige och svenskarna att göra ser han upp till. Per-Albin Hansson och Tage Erlander som skapat Folkhemmet till exempel. Olof Palme var också en av Mikkos stora idoler. Han tog det mycket hårt när Palme blev mördad. Han har samlat ”Olof Palme, liv och verk” som det står på VHS-kassetten.
Mikko älskar även kungafamiljen och fotbollspelaren Tomas Brolin. Ja, han tycker att alla svenska är SÅÅ mycket bättre än finnarna.
Varje jul och nyår åker Mikko till Thailand, där ser han till att få bo tillsammans med svenska familjer.
En dag bestämmer sig Mikko för att bli svensk på riktigt. Han åker till Stockholm och på ett annorlunda och på ett skrämmande sätt blir han svensk. Efter att tittat sig i spegeln och imiterat olika svenska dialekter anser han att han är Göteborgare. Hans nya namn är Mikael Andersson och han flyttar till Majorna i Göteborg. Där får han ett bra arbete och han träffar även Maria som han gifter sig med. Tillsammans får de tvillingarna Olof och Astrid. Nu är han en helt vanlig svensk familjefar. Men med tiden börjar han tänka mer finskt och använder sig av finska ordspråk. Det är ingenting han kan göra något åt, det bara kommer.
Några år senare vill han ta med sig familjen till Thailand. Han saknar den tiden när han firade varje jul och nyår där. Han kontrollerar noga att inga av hans gamla vänner befinner sig på det stället han vill åka till nu. Resan blir av och de första dagarna har de trevligt tillsammans med de andra svenskarna. Men en dag tar de andra familjerna avstånd från Mikael och hans familj. Ingen vill sitta och äta tillsammans med dem och ingen vill leka med deras barn. Några familjer har till och med åkt hem i förtid. Mikael kan inte förstå varför.
En dag när Mikael och familjen står på stranden på en ö ser han en polisbåt komma mot dem. Han drar med sig familjen i en båt för att ta dem till fastlandet. Maria blir uppjagad och undrar varför? Polisbåten hinner ikapp och lägger sig bredvid Mikaels båt. Polisen frågar vad han heter. ”Mikael Andersson”, säger Mikka. Polisen tar fram ett foto och frågar om Mikael känner den finska mannen på fotot som heter Mikko Virtanen. ”Det är jag”, säger Mikael.
Sen kommer hela den dramatiska och tragiska historien upp om hur Mikko blev Mikael. Men det berättar jag inte, för då avslöjar jag allt.

Tycker jag: Hade hört att denna bok skulle vara så rolig om Mikkos besatthet av Sverige och svenskarna. Visst, en del roliga inslag fanns det. Men jag tyckte mest att det var en tragisk historia om Mikko som inte accepterar att han är den han är. Boken är lättsamt och bra skrivet. Handlingen var intressant och hade många poänger. Jag kommer säkert att läsa Miika Nousiainens nästa bok också.
Betyg 3/5

Betyg 3