Jag kan förotå varför jag fick vänta på De fattiga i Lodz Steve Sem-Samberg i fyra månder för den var bra skrivet. Men den ville inte krypa under skinnet på mig. 2+

Betyg 2

Detta är en beskrivning av konflikten (? - kanske snarare förtrycket) nazister-judar jag aldrig stött på förr. Det är klart att judarna beskrivs som offer (det VAR de ju verkligen), men i Sem-Sandbergs händer är allt inte svart eller vitt. Det gör det levande och intressant. Och författaren lyckas med att förmedla känslan av osäkerhet, utsatthet och rädsla. Och stämningen i stadsdelen (gettot) som förändras i och med att fler och fler människor periodvis deporteras under tumultartade former.
Dock kan jag tycka att Sem-Sandberg tankebanor ibland blir lite för ansträngande att hänga med i, och det gjorde mig besviken. Jag vill dock påpeka att "De fattiga..." inte alls är lika snårigt svårtillgänglig som författarens roman om Ulrike Meinhof, "Theres".

Betyg 4

I Łódź inrättade nazisterna en av sina judegetto under andra världskriget. Det var hit man forslade alla judar som ett steg mot den slutgiltiga lösningen. I ”De fattiga i Łódź” har Steve Sem-Sandberg via olika historiska källor valt att gestalta ett antal människors liv och öde i gettot. Mest fokus ligger på gettots ordförande – den enväldesmäktiga Chaim Rumkowski – samt den unge Adam och hans förståndshandikappade syster. Utöver dessa två möter vi även en lång rad människor som på olika sätt upplever tiden i Łódź med alla dess umbäranden som svält, hårt arbete och dödande kyla. Ordförande Chaim är en mycket komplicerad person på det sätt att han i flera avseende jobbade hårt för att rädda sina 250 000 medjudar i gettot. Dock drog han sig inte för att missbruka sin makt fullt ut. Utan överdrift betraktade han allt i gettot som sin personliga ägodel – inklusive dess invånare. Därför hade han heller inga problem med att förgripa sig sexuellt på sina skyddslingar i barnhemmet i det gröna huset. Den unge Adams kamp för att först försöka rädda sin systers liv, och sedan sitt eget, bär en mörk och djupt poetisk ton genom hela boken. Genom hans erfarenheter får vi se det mörkaste och fulaste i Łódź getto och man känner igen mycket av hans kamp i andra överlevares historia som exempelvis Władysław Szpilmans självbiografiska ”Pianisten” där denne berättar om hur han överlevde Warsawagettot.

”De fattiga i Łódź” påminner i sin berättarstil på flera sätt om Peter Englunds författarskap – framförallt i sin bok om första världskriget ”Stridens skönhet och sorg”. Sem-Sandbergs berättargrepp lider dock av samma brist som Englunds – de försöker pressa in för många öden i ett och samma sammanhang i ett försök att skapa en så heltäckande bild av ett komplext skeende som möjligt. Med resultatet att man inte alls greppar skeendet. Man hinner inte börja engagera sig i en individ innan man hoppar till nästa och till slut engagerar man sig inte i någon. Den ende individ jag hann börja engagera mig i var den unge Adam då han var den ende av bokens karaktärer som blev kvar i gettot när nazisterna slutligen tömt det – och därför är ensam karaktär i bokens sista kapitel. Engagerad blev jag av hans bittra kamp att överleva de kalla vintermånaderna, nedgrävd i en grop i marken. Bitter blev jag när den enda karaktär jag lyckats engagera mig i går ett ” Cold Mountain” öde till mötes. Ett synnerligen osympatiskt drag av författaren som lämnade kvar en hopplös känsla.
Givetvis är det en omskakande och mycket välskriven bok. Men ändå grep den mig inte som den luttrade läsare av förintelselitteratur jag är.

Irene Lindh är en duktig inläsare som gav boken all rättvisa i kvalité.

Betyg 4

Jag kunde inte värja mig mot det fasansfulla i denna bok, eftersom jag hade en studiekamrat som vuxit upp i och överlevt ghettot i Lodz, ett arbetsläger och ett koncentrationsläger. Hon fanns inom mig under hela läsningen och jag hade svårt att ta mig igenom boken - den blev liggande halvläst i ett år på mitt nattduksbord. Jag håller med tidigare kommentarer i att mängden öden skapar en viss distans till det som händer. Kanske författaren själv behövde den distansen för att kunna slutföra boken. Om den märklige mannen Rumkovski kan jag bara säga en sak; en omvänd psykopat (och "omvänd" ansåg han sig vara) förblir psykopat. Det var naturligtvis ingen tillfällighet att nazisterna valde den mannen, de visste vad de gjorde.
Det skeende som skildras här får aldrig glömmas! Varje tendens till en liknande inställning i vårt samhälle måste kvävas i sin linda.

Betyg 4

en läsvärd bok

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

De fattiga i Lodz är en hemsk bok, jag hade en ständig klump i magen och blev illamående av att läsa om dessa fasansfulla händelser som utspelade sig under kriget. Det är ingen nyhet, alla vet vad som skede under andra världskriget men i denna bok blev allt verkligt igen. Jag håller inte med att författaren avskärmade sig och att karaktärer var känslolösa. Jag tror Steve Sam- Sandberg ville hålla sig till fakta och gettos krönikör så långt det gick o h inte förvandla De fattiga i Lodz till en vanlig roman. Det som gör boken så hemsk är att alla dessa namn som förekommer i boken har varit verkliga människor. Boken är fylld av skräck och ångest , varenda mening genomsyras av det, tror att boken hade förlorat på om författaren hade börjat lägga till för att förbättra boken.
En bok som alla borde läsa för det är inte samma sak att lära sig om förintelsen i skolan som att läsa det i De fattiga i Lodz, och det är vår skyldighet att aldrig glömma bort vad som har hänt.

Betyg 4