Det är våren 1944 och de tyska trupperna har tvingats till reträtt i Sovjetunionen. Förhållandena är olidliga och det enda Ernst Gräber kan tänka på permissionen som han har beviljats, den första på två långa år. Men synen som möter honom vid hemkomsten blir en chock – staden är bombad och hemmet en ruinhög. Hans föräldrar är spårlöst försvunna och Ernst börjar ett fruktlöst sökande efter dem. Då träffar han sin gamla skolkamrat Elisabeth. De förälskar sig i varandra, och kärleken blir halmstrået som en tid räddar dem i en kaotisk värld fylld av skräck och förvirring. Men Ernst permission är snart slut och han måste återvända till fronten. Nu har han fått upp ögonen för nazisternas ofattbara grymhet. Hur ska han kunna fortsätta att kämpa för något han börjat hata?
Utdrag ur boken:
”Nu sprang han. Brandlukten blev starkare. Förödelsen tilltog. Så kom han till gamla stan. Där stannade han bara och stirrade. Där hade tidigare hela gator av trähus från medeltiden sträckt sig, hus med framspringande gavlar, spetsiga tak och bjärtfärgade inskrifter. De fanns inte längre. Istället såg han ut över en kaotisk brandplats, fylld av förkolnade bjälkar, kala yttermurar, stenhögar, gatufragment, och över allt detta svävade en vitångande brandrök. Husen hade brunnit upp som torra spånor.”