Jag minns när sökarna hade premiär på 90 talet och allt skriverier om den snygge unge blonda Liam Norberg som inte fick ens vara med på premiären utan åkte in i fängelset för rån . Så när jag såg boken i affären så blev jag glatt överraskad, och självklart så ville jag läsa den och få veta vad som egentligen hände och vad Liam gör idag. Allt detta har jag fått veta, boken är spännande , det är otroligt vilket paradis Sverige har varit under 90 talet för unga kriminella som var liksom Liam hungriga på att lyckas och inte rädda för att ta för sig.
Jag håller inte med de tidigare recensioner att boken var tjatig, visst förekommer blåhattar ordet en del men sedan får man fråga sig vilka förväntningar man har när man väljer läsa en självbiografi av en förre detta yrkeskriminell, då kan man inte tro att det ska vara något litterärt mästerverk . Boken är vad den utlovar, man får höra Liams version, han känns ärlig och jag upplever inte honom som någon skrytmåns men jag måste erkänna att jag blev imponerad av hans kriminella kariärr, hade aldrig trott att han var så stor och så bra på sin sak.
Jag har inget dåligt alls att säga om boken, Liam är ingen författare men han har lyckats skriva en bra bok, att han gör det själv utan att använda sig av spökskrivare ska han också ha eloge för.