Idag tänker jag skriva lite om Signhild Hortberg. Hon har förut gett ut en fin diktsamling som heter: Längtans blåa trådar En av dikterna har jag tagit till mig för att den bara är så sann.
TRÖST I LIVETS MEDELÅLDER
Pannans djupa rynkor tyder på
Stor tankeverksamhet
De små rynkorna kring ögonen är
Bevis på
Att man skrattar mycket
Vecken på överläppen får man av
Att ha
Visat sin förtjusning med mimik
Men… skäggstråna på hakan – är enbart ett gissel.
Av Signhild Hortberg 2008

Jag måste ju även skriva att det är jag själv som fått förtroendet att fått vara Signhilds lektör till denna bok. Det var så trevligt att arbeta med henne och vi har fortfarande kontakt.
Nu har Signhild även gett ur en familjeroman. Den handlar om hennes mormor och mamma som föddes 1913. I boken får vi följa Alice som är huvudpersonen i berättelsen. Alice var 13 år när hon slutade skolan för att arbeta hos ett äldre par, där mannen satt i rullstol. De var väldigt trevliga och Alice trivdes bra. Eftersom Alice far dog när hon var lite måste hon hjälpa sin mor med pengar. Några år senare träffar Alice den trevlige Harry, som är några år äldre. De trivs bra tillsammans och de förlovar sig. När sedan mannen i rullstolen dör behövs inte Alice kvar där. Då bestämmer sig Harry och Alice att gifta sig. Alice hjälper både änkan, sin svärmor och sin egen mor så gott hon kan.
Harry börjar studera till pastor (präst) i Uppsala. Alice går hemma med deras barn. Det är hårt att vara ensam. När Harry har studerat färdigt börjar deras resa genom Sverige. Harry stannar inte kvar länge på samma ställe och de får aldrig rota sig någonstans. När barnen blir vuxna stannar de oftast kvar där på det ställe där de trivts bäst. Den ena huset kan vara värre än det andra. Ibland kan de ha tur och få varmvatten indragen. De lever ett hårt liv med alla flyttningar. Det tär på både Harry och Alice. Alice mest hon får packa och bära tunga kartonger. Men Alice och Harry älskar varandra livet igenom. Harry dör före Alice.

Jag tycker att Signhild Hortberg är så bra att berätta på en naturligt och kärleksfullt sätt. Hon kan konsten att beröra. Jag skrattar när det händer roliga saker och gråter över det hårda liv de lever och att de måste flytta så ofta. Själv trodde jag att pator (präst) var ett stabilt yrke i Sveriges 40- 50-tal. Att prästerna hade fina prästgårdar och att de stannade där i stort sätt hela livet. Kanske var det så för några, men Alice och Harry hade otur. Jag hoppas Att Signhild fortsätter att skriva en del till på denna roman. Då om någon om Alice och Harrys barn. Jag vill gärna följa deras liv. Jag kan verkligen rekommendera denna underbara bok om en familjs öde från Alice 13-års dag till hennes död.

Kristina Simar lektör/bokrecensent

Betyg 5