Lou står inte ut med tillvaron i Malmö längre, tankarna snurrar i ett outhärdligt virrvarr i skallen. Med en musikkarriär som aldrig tagit fart och ett trist jobb på posten har hon inte mycket att förlora. Tillsammans med bästa vännen Julia ger hon sig av mot Berlin och någonstans på vägen lättar självhatets grepp. I ett ockuperat kvinnohus lever de i en ganska planlös tillvaro fylld av gemenskap, konserter och politisk aktivism, men också av droger och trasiga människoöden.Där finns också Sarah som gör Lou oförklarligt
lycklig.
Utdrag ur boken:
Rastlösheten kliar överallt på kroppen, samtidigt orkar hon inte längre göra någonting när hon är ledig. Inte gå ut och dricka öl mer, inte handla, inte tvätta. Inte spela. Inte en jävla ton kan göra någon som helst skillnad, för hon kan inte längre kombinera tonerna till något äkta och bra