Lionel Shriver bedyrar bestämt att den här boken inte handlar om tennis utan om relationer. Nåja, när tennis nämns på varje sida i boken så är det minsann en sanning med modifikation.

Jag som alltid sysslat med idrott tyckte till en början att det var kul med en bok i idrottsmiljö men så småningom tröttnade jag. Det var samma stuk sida upp och sida ner. Den kvinnliga huvudpersonen Willy är en störd människa - egoistisk, elak, avundsjuk, självupptagen, dryg, arrogant, fanatisk m.m. En hemsk människa rent ut sagt och det ges ingen förklaring i boken till varför hennes man vill ha henne överhuvudtaget. Kan bero på att det inte finns någon anledning!

Willy är ingen sund människa och absolut inte en typisk idrottsmänniska - vare sig en elitidrottskvinna eller en vanlig motionär.

Boken är dålig enligt mig!

Betyg 2

Jag har läst både Vi måste prata om Kevin och Dagen efter av Lionel Shriver både böckerna var jätte bra fast på olika sätt , därför blev jag besviken på Dubbelfel som inte alls når upp de tidigare böckernas nivå. Dubbelfel är ingen dålig bok, och det är alltid intressant när handlingen utspelas i miljöer som man inte känner till , i detta fall inom tennis sporten. Men det fattas något i boken och det kändes som man väntade på något som aldrig kom. Det som är bra med boken är att Lionel Shriver är mästare att skriva om relationer, hon skriver på ett naket sätt och uppmärksammar små detaljer som vi alla kan känna igen oss i. Jag har lidit med Willy och känt hennes skam över sin avundsjuka och man känner vibrationer av frustration som boken är fylld av. Dubbelfel är en bra bok och det låga betyget är på grund av att hennes tidigare böcker är så bra.

Betyg 3