Kalle Lind har samlat in folk från hela världen och större delen av historien (med kraftig tonvikt på Sverige och vår allra senaste historia) som man inte kan annat än tycka synd om. Allting stöpt i en form av idel humor (skadeglädje).

Som exempel kan nämnas:
Lennart Daléus. Centerns partiledare som ingen vet vem han är, varken före eller efter det katastrofala valet.
Per-Otto Hyland som inte blev igenkänd av sin egen far (Lennart) på scen, och därefter kallad Pruttas av densamme inför hela svenska folket.
Cyndee Peters som utaktionerades på en uselt dålig tv-gala till en man utan pengar.
Job, som fick känna på hur det var att hamna på guds svarta lista, utan att ha gjort någonting för att förtjäna guds ökända vrede.

Kalle Lind har lyckats skriva en bok där man både ömkar med personerna, samtidigt som man skrattar sig fördärvad åt både dem, och hans träffsäkra och bra formuleringar.
Till och med om personerna i fråga är ihågkomna som osympatiska, ja rentav farliga, som Nikita Chrusjtjov eller Carola Häggkvist, så kan man inte låta bli att känna lite sympati för dem.
Men främst skratta åt dem.

En otroligt rolig bok!
Läs!

Betyg 5

Haha, den är riktigt rolig.

Betyg 4

Kalle Lind har gett ut en handfull böcker på olika teman. Den gemensamma genren får väl sägas vara satir. På ett sätt elak, men samtidigt med stor empati. I "Människor det varit synd om" får vi läsa om människor och företeelser vi kanske hört talas om, men kanske inte visste vissa saker om. Och nu får vi veta dessa genom Kalle Linds mycket speciella sätt att betrakta omvärlden.
"Det är synd om människorna" säger en av August Strindberg karaktärer i "Ett drömspel". När Kalle Lind tar sig an detta fenomen har han dock fokuserat på att det nog ändå är lite mer synd om vissa människor än andra; åtminstone om man frågar dessa människor själva. Eller Kalle Lind.
Det var synd om Lena Nyman när hennes stjärt blev kallad för ointelligent av en akademiledamot. Och det var synd om den romerska senatsmedlemmen som blev sliten i stycken av en uppretad folkmassa - på grund av ett illdåd en annan man gjort som hette samma sak. Och det var synd om Louis Armstrong som av Disney erbjöds spela rollen som apa i Djungelboken.
Trots att det verkligen är mer eller mindre synd om alla dessa människor Kalle Lind berättar om, så är det hela tiden roligt. Med en känslig balansgång mellan elakt och empatiskt tar han oss igenom livsöde efter livsöde och man får tillåta sig själv att le och njuta.

Betyg 4

Lika bra som de övriga i Människor som - trilogin. :-)

Betyg 5