Jane Austen än en gång! Anne är en ganska fascinerande person. Det enda problemet är att man alltid vet att det slutar lyckligt, då det är fråga om Jane Austen.

Betyg 4

Ja, jag håller med. Det är lite trist. Hade boken skrivits av någon annan hade man trot att den skulle sluta annorlunda men med Austen så vet man hur det går och det är trist att hon var tvungen att göra det så självklart så tidigt. Men men. Handligen är så klychig att den inte hade varit läsvärd om det inte varit för att det är Jane Austen som skrivit den. Men eftersom klychiga böcker är avkopplande att läsa och jag behövde en sådan bok just nu så får den ändå hyfsat bra betyg.

Betyg 3

En underbar bok som beskriver hur en stackars försummad flicka växer upp till en grå mus som blir hunsad av sin familj. Men så träffar hon sin ungdoms kärlek igen samt vänner till honom och genom boken ser vi hur hon blommar ut och börjar leva igen.

Betyg 4

En av Austens bästa? Jag tycker den är riktigt bra.

Betyg 4

Den här är en av de mest nogranna och mogna roman Jane Austen skrivit. Jag tycker att den är framförallt väldigt rolig - sättet hon driver med Annes pappa och Mary är sanslöst. Jag skrattade flera gånger när man insåg hur mycket hon drev med dem, och hur nytänkande hon faktiskt var redan då! Massa ideer och tankar om kärlek som vi idag ser som självklara, men som inte alls var det så. Den här boken är mycket, mycket läsvärd! En riktig klassiker.

Betyg 5

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Den handlar om Anne Elliot som inte betyder särskillt mycket för hennes familj. Genom övertalning lyckas familjen hindra henne att gifta sig med den man hon älskar, men åtta år senare möts de igen...
Jane Austens sätt att beskriva och driva med Annes familj gör boken rätt rolig också.

Betyg 5

Originaltiteln är Persuasion som utgavs postumt 1818.

En beskrivning av Austins vardag sedd med hennes egna ögon. Som vanligt är det en psykologisk beskrivning av olika karaktärer, där huvudpersonen är fullt kapapel att tänka själv och handla därefter.

Här är det Anne Elliot som är huvudperson, hon är 27 år och har förlorar sin blomning. För åtta år sedan bröt hon en förlovning med kapten Wentwort på inrådan av hennes goda vän Lady Russel, som har varit en ställföreträdande mor för henne. Mannen ansågs inte vara henne värdig och Anne lyssnade på de råden, men har ångrat det bittert. Men hon förstår samtidigt att Lady Russel gjorde det i all välmening. Något stöd fick hon inte heller från sin far Sir Walter Elliot som är en egenkär och högdragen man som lever över sina tillgångar. Hans ögonsten är dottern Elizabeth, som inte heller förstå allvaret i situationen. Den tredje dottern Mary har inte heller så stor betydelse i faderns liv, men som dess bättre blivit bortgift. Hon har två barn och bor i närheten, men hon är en person som mest tycker synd om sig själv och tror att hon är sjuk för det mesta. Därför är hon ganska jobbig för omgivningen. Anne är desto mer omtyckt, allrahelst av Lady Russel.

Lady Russel som även är en vän till Sir Walter, försöker övertala honom att de måste göra något åt situationen. Med hjälp av Mr Shepard övertalar hon familjen att flytta till ett mindre hus i Bath och hyra ut familjegodset Kellynch Hall. Själv vill hon gärna att Anne bor hos henne. De ordnar en bra hyresgäst och kan till slut flytta. Hyresgästen är en sjöofficer med fru. Fru Croft är syster till den man som Anne i sin ungdom skänkte sitt hjärta åt. När Anne nu ska tillbringa en tid hos sin syster Mary för att hjälpa henne med barnen, så möter hon åter sin kapten som nu har stigit i graderna och är populär på äktenskapsmarknaden. Han har fullt upp att uppvakta Marys svägerskor och Anne får stillatigande se på och hela tiden hjälpa Mary som är fullt upptagen av sina egna bekymmer.

Nu följer en svår tid för Anne, hon kämpar mot sina känslor och försöker undvika sin kapten. Men hon är inte bitter eller missunnar någon annan att vara lycklig. Ej heller har hon något hopp om att hennes kärlek är besvarad, inte förrän på slutet då allt visas i ett annat ljus. Då är hon inte heller rädd att träda fram.

Anne ser också kontrasterna mellan samhällsskikten, hon blir mer och mer kritisk till sin egen familj. Själv ser hon människan bakom och är omtyckt av de flesta, det dyker upp en beundrare och han vore verkligen ett lämpligt parti.

Deras vardag kretsar kring bjudningar och utflykter. Som alltid i Austins romaner har hon en blandning av karaktärer, huvudpersonen är ofta en tänkande kvinna som sätter moralen högt hos sig själv. En hjälpsam person men som inte är rädd att säga sin mening när det behövs och som värderar kärleken högt. Med andra ord en medmänniska.

Vi får följa Anne som är romanens huvudperson och delta i hennes tankar, men i slutet av boken tar författaren över. Det känns som om hon kliver ur boken och ser allt objektivt. Jag var beredd på en fin avslutning och blev lite snopen, men det var en ny bra upplevelse. Det blev som en liten resumé.

Det är alltid roligt att läsa Austin för hennes kloka och humoristiska citat, som t.ex. när Anne med sällskap är ute och vandrar så vill inte hennes syster Mary följa med på en visit för hon tycker det är under hennes värdighet. Hon har till försvar att ”O nej! Att gå uppför den backen om igen skulle göra mig mycket mera ont än vad något sittande kunde göra mig gott.” Eller när Anne ville gå och se om hon kunde se en skymt av kapten Wentwort, men försökte intala sig själv att hon bara skulle gå och titta om det regnade. Hon resonerar med sig själv så här. Hon reste sig, hon ämnade gå: den ena hälften av hennes jag kunde inte alltid vara så mycket klokare än den andra eller jämt och sant misstänka den andra för att vara värre än den var. Hon skulle gå och se efter om det regnade.

Det är ett sant nöje att läsa Jane Austin.

Betyg 3

Förmodligen en av Jane Austens bästa. En vacker kärlekshistoria! Jag tycker om Anne Elliot och Kapten Wentworth - och till skillnad från Darcy och Elizabeth tror jag att dessa två blev riktigt lyckliga tillsammans! Den här boken är stundvis gripande och den undertryckta, svidande, längtansfulla kärleken i Anne beskrivs som så levande att man inte kan läsa boken med likgiltighet. Kärleksbrevet som Wentworth skrev till Anne i slutet av boken gav mig nästan tårar i ögonen. Man kan inte annat än älska Jane Austen.

Betyg 4

Det är den fjärde Jane Austen-volymen jag ger mig på. Den här gången får vi träffa Anne, som tycks leva ett meningslöst liv tillsammans med sin fåfänga far och storasyster. Hon börjar bli gammal och har förlorat den skönhet som hon en gång haft. Anne grämer sig - en gång i tiden missade hon sitt livs chans då hon som 19-åring förälskade och förlovade sig med Fredrick Wenthwortht, men blev övertalad av en väninna att hon inte borde gifta sig med en fattig sjöman. Beslutet att bryta förlovningen ledde till bådas olycka och Anne har levt sitt liv med inget som helst hopp på att någonsin kunna gifta sig med någon annan.
Hennes värld ställs på ända när Wenthwortht plötsligt återvänder, sju år efter deras senaste sammanträffande, och hon måste utstå stora påfrestningar när hon åter måste befinna sig i samma sälskapskrets som honom. Hon upptäcker att hennes känslor är om än ännu starkare än tidigare. Men är det ömsesidigt?

Romanen lunkar på i trevlig takt och växlar i olika stillsamma episoder - det är närapå tråkig läsning, men det kan jag inte heller påstå för annars hade jag inte fortsatt att läsa. Karaktärerna är väldigt finurliga och träffsäkra, speciellt Anne's båda systrar, och boken är mycket prydligt uppbyggd på hur alla dessa interagerar med varandra. Det är en stillsam roman, ja, men inte tråkig - om man tar sig tid att njuta.

"Övertalning" har ett fint budskap om att äkta kärlek aldrig dör - men man blir ändå irriterad på de fåfänga värderingarna som karaktärerna begrundar i sina val av bekantskaper och partners.
En sak lär man sig åtminstånde: I vissa fall ska man aldrig låta någon lägga sig i!

Betyg 4

Anne Elliot låter sig bli övertalad av sin gudmor/vännina att inte gifta sig med sina kärlek, Kapten Frederick Wentworth. Gudmodern anser att Anne inte bör gifta sig då Wentworth saknar klass, pengar och sociala kontakter. Anne inser sitt misstag och kommer aldrig över sin stora kärlek. De möts igen åtta år senare och Anne får ta konsekvenserna för sitt handlande.

Jane Austen gör en inte besviken. Hon skrev vackert, levande och med en viss humor. Hennes dialoger är välgenomtänkta och välskrivna. Att böckerna slutar lyckligt har jag inget emot, det är inte slutet som är det viktiga för min del utan hur de kommer dit.

Betyg 5

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Jag måste ärligt uttrycka mig och säga att jag tyckte att denna bok var förfärligt tråkig! Författaren ses som klassiker och boken ingår i min lista över obligatorisk kurslitteratur, men jag förstår inte alls tjusningen. Adlade män, fina damer. Middagsbjudningar, promenader och artighetsfraser. Och en grå vardag uppstolpad kring frågan om vem som ska gifta sig med vem, vem som är släkt med vem och vem som har högst rang i samhället. Övertalning är ingen bok jag rekommenderar och jag kommer förmodligen inte ge mig på fler romaner av Jane Austen!

Betyg 1