Lyssnade på denna roman som stundvis var riktigt bra och stundvis ganska seg. Stela håller på och skriver en bok om Fransiska och man får även följa handlingen i den så blir som en bok i boken och det är dessa delar som jag anser lite tråkiga. Den riktiga storyn om Stella och hennes liv är intressant och man får en viss inblick i livet som författre. Mycket bra personskildringar av Kajsa, som vanligt.

Betyg 3

Stella är en självupptagen,smått bitter och ganska ensam bestsellerförfattare som bor i en stor lyxvåning på Östermalm.Hon håller som bäst på att skriva sin tionde och sista roman om en kvinnlig privatdetektiv i Stockholm när hon drabbas av en fuktskada i lägenheten och allt ställs på ända i en röra av hantverkare,byggdamm och stress.Till råga på allt har hennes böcker kvalificerat sig till en Hollywood-film som snart ska börja spelas in.
Stella lever för sin karriär och trots att hon hela tiden intalar sig motsatsen verkar hon känna sig hotad av sin syster som valt ett familjeliv.Stella är nämligen hela 37 år och har ingen familj.Hon missar inte ett tillfälle att för sig själv racka ner på systern Regina som i hennes ögon är en lönnfet,nergången småbarnsmamma som tappat all klass och stil.Systrarnas föräldrar är bägge framgångsrika läkare,vackra,bildade och världsvana.Stellas pojkvän Fredrik är i mediabranschen och tillsammans utgör de det lyckade paret,åtminstone utåt sett.

Jag hade otroligt svårt för allt upprabblande av märkesvaror som fyller boken.Det drar ner helhetsintrycket,tyvärr.Det finns knappt en sida utan att det nämns allt från Sevenjeans,Armanikavajer,Lexusbilar och Loubotin-pumps.
Antagligen för att understryka hur ekonomiskt framgångsrik Stella är,men det blir för överdrivet.Tillsist blir man ganska irriterad på detta.

Stella är framför allt en ganska så osympatisk person som gärna ser ner på alla omkring sig,är otrevlig,snäser och fräser åt alla håll.Även en personlighet som inte är solsken och hundvalpar borde kunna beskrivas så man känner mer sympati för huvudkaraktären.Hon räknar kalorier,är kroppsfixerad och framstår hela tiden som mycket ytlig och ganska konturlös,trots all beskrivning av hennes kläder,utseende och bostad.Kort sagt,hon är egentligen inte särskilt intressant som person.
Däremot känns hennes relation till sin egen romankaraktär ganska intressant och fin,kanske en av de få relationer Stella har där hon inte föraktar och som verkligen intresserar henne.Andra människor verkar inte göra det.Hon förändras visserligen,men vägen dit är en seg passage där åtminstone jag bara tyckte hon var en anorektisk,elak snobb.Inblickarna i förlagsvärlden är egentligen det mest intressanta med boken,men jag kan inte låta bli att undra varför Ingemarsson hela tiden återkommer till temat finkultur versus populärlitteratur.Stella blir nämligen hela tiden småkränkt av "finare" kolleger och recensenter,men de är förstås bara avundsjuka på hennes pengar och framgång.
Okej tidsfördriv,men inte mycket mer.

Betyg 3