Den sjätte mars 2007 vaknar en 17-årig high school-elev, packar sin ryggsäck, åker till sin skola i New Hampshire, Sterling, går in, och skjuter ihjäl en lärare och nio elever. Det är Peter Houghton som har fått nog, han har trakasserats i skolan enda sedan han satte sig på skolbussen då han var sex år. Han har fått sin matlåda utslängd ifrån bussfönstret ner på motorvägen, han har blivit inslängd i elskåp, folk har lagt krokben på honom, slagit honom, knuffat omkull honom och dragit ner hans byxor och kalsonger i skolans kafeteria. Den sjätte mars 2007 fick han nog, han kom till skolan med fyra vapen, var av två som han använde och så sköt han, egentligen så siktade han inte på någon speciell, utan de flesta var bara personer som var på fel plats under fel tillfälle. De flesta var helt oskyldiga ungdomar som aldrig ens hade pratar med Peter, men eftersom att skolan var så liten så kände alla varandra, alla visste vem han var och efter den sjätte mars 2007 så skulle alla fortsätta veta vem Peter Houghton var...
Det här är en bok som ifrågasätter vem man är, hur man är och varför, framför allt varför, man är som man är. Om en skolelev var ute i öknen och höll på att dö och någon kom fram till henom och frågade henom vad hen skulle välja - en glas vatten eller omedelbar populäritet så skulle det troligen bli det sista alternativet. Vilket låter helst sjukt, men faktiskt är sanning bland de flesta som har blivit/är ursatta för mobbning. Den här boken är fantastisk på många sätt, men även hemsk, omtumlande, olidligt jobbig och stark. Det är en stark bok som lämnar djupa spår och jag rekommenderar den till alla som känner att de klarar av att läsa den efter att ha läst den här resencionen.
// aLva