Dynamisk psykiatri har utkommit i ett antal upplagor och under flera år använts flitigt av utbildningar i psykologi. Det som jag tror gör detta till en stark introduktion till psykiatri är dels att den just uppdaterats regelbundet med det senaste inom psykiatrisk forskning och dels att den känns relativt heltäckande; både vad det gäller de psykiska problem som tas upp och olika behandlingsmetoder. De psykiska problem som diskuteras är allt från anorexi och depressioner till sexuella avvikelser och kulturellt baserade avvikelser. Behandlingsmetoderna innefattar både psykoterapi, KBT och hypnos.
Johan Cullberg och hans medförfattare känns försvarbart öppna och fördomsfria i sin hållning till olika grupper av patienter och förespråkar en sympatisk, förstående och inkännande attityd för att kunna nå bästa resultat. Det är centralt inom dynamisk psykiatri att nå förståelse för patientens föreställningsvärld och hur dennes liv sett ut och vad som lett fram till att forma den person som nu har problem.
I ”Dynamisk psykiatri” spelar även medicineringen en stor roll. Cullberg går i boken igenom vilka mediciner, i vilka doser, han anser lämpligt för olika psykiska problem. Han trycker starkt på att den mesta effektiva psykiatriska behandling är en växelverkan mellan terapi och medicin. Ibland räcker inte det ena och ibland skadar det andra mer än det hjälper.

”Dynamisk psykiatri” känns överlag som en lärbok som vill berätta hur det borde vara. Under de omständigheter då resurserna finns, myndigheter och psykiatriker runt om i landet förstår att de metoder Cullberg förespråkar är de bästa och att öppenheten och kompetensen är allområdande – så skulle Svenska folket i stort sett slippa må dåligt.
Det är den bild jag känner Cullberg målar upp och på många sätt tror jag på honom. Han är kompetent och empatisk. Och han kämpar för att förändra psykiatrin i Sverige. Men när man har sett hur det ser ut känns hans mål som utopier. Men jag uppskattar att han finns och kämpar för detta och ändå har uträttat mycket, mycket. Utan kämparglöd som hans hade nog psykiatrin i Sverige varit många resor värre.

Ska jag hitta något konkret att kritisera i ”Dynamisk psykiatri” så är det inställningen till homosexualitet. Att homosexualitet som läggning tas upp i sammanhanget ”sexuell avvikelse”. Att tala om homosexualitet i psykiatriska sammanhang kan jag se relevans i om det handlar om hur den homosexuelle ska lära sig acceptera sin läggning och hantera sin omgivnings värderingar. Men här uttrycks på flera ställen möjligheten att homosexualitet är ett psykologiskt val för att hantera vissa inre psykologiska konflikter.

Troligen har Cullberg blivit starkt kritiserad för detta då han inför 2002 års utgåva skickade ett exemplar till HOMO för utlåtande. Hans Ytterberg på HOMO svarade i ett öppet brev till Cullberg och belyste precis dessa saker. Tyvärr vet jag inte om dessa partier i boken sedan reviderades – då den upplaga jag läste var från 1999. Men att Cullberg tagit kritiken på allvar genom att låta en objektiv och insatt instans granska verket känns ändå mycket seriöst och positivt.
Sammanfattningsvis är det en mycket upplysande och givande bok och jag vill ge den en stark fyra.

Örjan Blix läser in boken på ett mycket tillfredställande sätt.

Betyg 4